Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till det yttre var Thorild en motsägelsernas man, ehuru i
grund och botten få karakterer varit mera följdriktigt
utvecklade.
Redan såsom ung Lundastudent svärmade han för
Gustafs i så många afseenden bländande uppenbarelse, och
i hans första Stockholmsbref skymtar konungens gestalt icke
sällan fram. Men då han yttrar sig om honom, är det
nästan som om man hörde en ynglings första kärlekssvärmeri:
»ofta, när jag ensam vandrar förbi slottet, röres jag af denna
undersköna byggnaden, känner något oemotståndeligen ljuft
vid den tanken: konungen.» Då Thorild kort derefter
skrifver: »i hela landet gifves icke mer än en post, som jag
vill hafva: den att vara konungens
vän», så var denna
önskan troligen fullt oegennyttig, tv hans känslor för Gustaf
erinrade då ännu om en älskares. ..Begriper du», skrifver
han till sin förtroligaste vän, »att jag är kär — i kungen?
Min vilda republikanism har förlorat sig i ömhet, sedan jag
kommit närmare denna ädla, skarpsinniga, glada och
välgörande menniskan. Öfver de svagheter, han icke kan undgå
att hafva som menniska och som konung, är jag nu
färdigare att gråta, än att förifra mig. Det är ljuft utan like
att älska honom.» Men Thorild älskade på sitt sätt. Han
kunde njuta af en qvinnas kärlek, men han var för stolt,
han var för mycket »en Gud i sin natur» för att vilja
nedlåta sig till att bedja om denna kärlek. »Jag älskar alla
fruntimmer — skrifver han — som din Rousseau. Jag
vill att dé skola göra avancerna.» På samma sätt älskade
han ock Gustaf III. Svärmisk och stolt gick han verkligen
och väntade på att konungen skulle — göra avancerna,
och med ett nästan qvinligt koketteri tillbakavisade han
hvarje uppmärksamhet från Gustafs sida.
1786 uppvaktade han konungen med det nyss
omtalade memorialet, men om än denne blef — såsom Thorild
uppgifver — »ytterst intagen» af skrifvelsen, ledde detta
dock ej till något närmande dem emellan. Först på våren
1787 träffades de i Upsala. »Kungen var här —
berättar nu Thorild. Han önskade genom professor Fant och
en sin hofjunkare att höra mig opponera. Han lät
genom den senare under akten åtminstone tre gånger be
mig stiga fram, att han måtte få se mig. — Jag gjorde
intetdera. Dessa akter anses af allt allvarsamt folk för
bouf-fonerier; det var icke jag, som borde vid första vink del-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
