Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-32
Thomas thorild.
intet-]{+intet+} tyranni kan uppkomma eller bestå utan genom en
pluralitets dumheter och galnes vilja, äfvensom tvärtom
aldrig något godt och stort för allmän lycksalighet har
uppstått utan genom en endas förstånd eller hjeltemod.» Den
nya positiva princip, han uppställer, är rätten, men när
det gäller att afgöra hvad som är rätt, framträder Thorilds
aristokratiska tendenser. I en mängd fall räcker hopens
förstånd till att bestämma detta, i några fall måste man
vända sig till ett fåtal lärde, och i de vigtigaste
frågorna blott till en enda. Erfarenheten visar, att ofta måste
de mest begåfvade leda vårt öde: »romarne hade diktatorer,
vi riksföreståndare. Gustaf Eriksson vann sjelfständigheten
åt oss, Columbus fann Amerika åt verlden.» Den väg, som
den från Rousseau utgående europeiska reaktionen
sedermera tog, är i dessa ord tydligt utpekad, och den samtida
literaturen erbjuder många exempel på en liknande
utvecklingsgång.
Denna skrift blef Thorilds sista, mera betydande
inlägg i den svenska literaturen. Förtretad öfver den ringa
uppmärksamhet, hans arbeten tilldrogo sig i Sverige, började
han snart författa sina skrifter på tyska eller latin, och
upphör dermed att utöfva någon inverkan på det literära lifvet
i Sverige. Hans lifstid blef för öfrigt ej lång; redan 1808
bortrycktes han af döden, ännu ej femtio år gammal.
Såsom af denna korta biografi framgår var Thorild en
författare, hvilken var stadd i en ständig utveckling,
om än
sjelfva grundåskådningen alltid förblef den samma. Också
i formelt afseende är den äldre Thorild ett hufvud högre
än nybörjaren, och detta icke blott inom prosan utan ock
inom dikten. »Passionerna» är med hänsyn till metriken
ett högst underhaltigt stycke, och den känsla, som
genomgår dikten, förlorar sig oftast i tomma deklamatoriska
utbrott. Hans sista dikter, Göthamanna Sånger, synas mig
deremot äga ett stort, ehuru ej uppskattadt värde. Han
sökte här — sjelfständig som alltid — att skapa en
fullkomligt nationell svensk dikt. Det hela är en samling af
korta, kärnfulla lefnadsregler, som hafva en tvärhuggen och
barsk, men derför också sant folklig form. Atterbom
klandrar, att han här för litet sökt närma sig folkvisan, men för
den, hvilken icke i den s. k. folkvisan ser någon så
synnerligen svensk poesi, är detta ej ett fel. Thorilds manligt
kärfva strofer förefalla såsom en vida mera sann form för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
