Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvilken enfaldiga och gudomliga verklighetens lag
likväl fordrar mera än man tror; fordrar icke den lilla fjolliga
förflugna inbillning, som nu kallas
qvickt snille, utan
förstånd; och icke den lilla lifliga känsla, som man nu finner
så söt, utan en fast och hög redlighet.
Första lagen.
Men det första och största misstag på det verkliga, är
att taga en sak för sin, som alldeles icke så är; och i vårt
ämne, att taga en sak för vitter, som till vitterheten icke hörer.
Derföre är den första följd af vår eviga grundsanning,
och den
första lag i rättvisa,
Att veta
lwad man skall dömma.
Hvilket, min herre, är i vitterheten alldeles så nödigt,
som för en vanlig domare att veta hvar hans lagsaga är.
Saken är nämligen denna: allt hvad som talas, är ej
vitterhet. Men i våra nya, skäligen halfmenskliga samhällen,
gifvas många ömma, vigtiga, äfven rörande och höga
tillfällen, då man talar, ja, enligt den mera vackra
mensklig-heten, måste tala: sådant är det, som helgas åt en väns
stoft, åt vördnaden för en konung, åt en högtid i sin lilla
verld, m. m. Nu, som den ädla och oskyldiga lycka kan
hända också den rikaste, att ej hafva så många skrifvare,
som vänner, hvilka önska att läsa och äga hans tal; så
trycker han det. Skulle detta, min herre, taladt eller tryckt,
göra honom till en autor; så måste det minsta märkliga,
som kan talas och tryckas under solen, så göra; och deraf
följer, att allt hvad som andas, utom de oskäliga djuren, är
i grunden autorer.
Och detta skulle en liten tyrannisk pedant blindt få
afgöra, för det vakra skäl, att han måtte fritt kunna utöfva
sitt småtartariska välde öfver allt hvad i sin enfald och
oskuld är mest svagt?
Nej, min herre, ni vill det icke: jag vädjar fritt till ert
lifliga snille: ni ser, i samma ögonblick man visar er det,
att som allt sant och skönt läres åt menniskoslägtet, så
omärkligen bland detsamma utbreder det sig — och att vissa
grader af alla de sköna konsterna redan nedstigit från
mästarne till hvar och en som njutit en uppfostran. Så med
vitterheten. Tala något artigt, skrifva något vackert, göra
en liten vers, är nu allmänt. Och att från den lyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
