Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
friheten att äga och njuta dessa små behag, genom en liten
kritisk förfärlighet, som en annan vitter buse, skrämma godt
och älskvärdt folk — är ett så löjligt tilltag och så
skamlöst, är ett litet envälde så otidigt och efter våra seder så
dumt, som det vore att för oss lysa ut det bud, »att nu
mera ingen fick dansa, som icke vore dansmästare, ingen
göra en elegant visit eller uppvaktning, som icke vore
hof-junkare, och ingen nämna Guds namn, som icke vore bisp».
Ett rent vanvett, min herre: ty den lättaste lilla mamsell
ler, och begriper att man kan slå på sitt klaver och teckna
sin syblomma just som man behagar, utan att med det ena
förtörna Rafael, eller med det andra förtörna Gluck*).
Men jag förstår: det rätta gudomliga ligger i
boktnjckarsvärtan. Ty, min läsare, ni kan få jollra qvickt, ömt,
sublimt, vers och prosa, så mycket ni behagar, och visa
det gerna åt tusende — bara ni ej vågar stänka det med
denna heliga smörja: ni må betala den samvetsgrant som
en engel: ty då kommer den förfärlige busen, med kritikens
helvetiska fackla, och skriar ut, att edra oskyldiga
bok-stäfver äro ej värdiga att se dagen, att ert fattiga papper
borde brännas, brännas, brännas, och kanske att ni sjelf
borde kastas med i lågorna.
Derföre har jag ofta trott, min herre, att en rätt liten
kritikus ansåg sig uppriktigt för en Pluto; boktryckeriet för
sin Tartar; sin smak, sin nyck, och sin lilla afsigt, för
Minos, Aeacus och Rhadamantus; sin högfärd för sin
Proserpina; sin smädelse, eller sina gäckerier, för Cerberus och
Furierna; och att man inför honom verkligen borde till
dödsångest bäfva för de eviga lågorna, innan man i ro kunde
komma fram till glömskans flod, eller sin vrå i de Elyseiska
fälten.
Jag är viss på, att ni genast finner hela delta tyranni
så smått, och så argt, som fantastiskt; att ni strax tycker
det vara antingen i hjertat en vildhet, eller i förståndet ett
litet vittert tölperi; att ni omöjligen kan se, huru ens svärta
och papper kan i sig sjelft vara något mera fördömligt än
ens bläck och papper, eller begge än ens tal och tanke;
och ändtligen, att då man på en sådan plan dömmer, det
måste vara blott af en liten barbarisk okunnighet om hvad
man skall dömma.
*) Se noten 1 sid. 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
