Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta, min herre, detta
hvacl man skall dömma, är ieke
allt hvad som talas, ieke allt hvad som skrifves, icke allt
hvad som tryckes. Ty det mesta af detta tillhörer icke
vitterheten, utan det allmänna vackra lefvernets gång och stora
fria rörelse. Just så, som ingen domare i verlden vågar
den allvisa löjlighet att dömma i sin lagsaga allt livad som
händer och göres. Utan hvad man skall dömma, min herre,
är endast, endast det som rätt instämmes
lill vitterhetens
domstol, det är, som sjelft rent och offentligen bjuder sig
till snillets strid och ära. Då, men då först, uppstig i hela
makten och glansen af er visdom!
Om allt annat — skall ni tala väl, eller
ti<ja. Af det
stora, klara skäl, att det — angår er icke.
Ty det är en vild inbillning, att allt hvad man tänker,
talar, tecknar med bläck, färger, eller svärta, göres för att
bjuda trots åt alla starka hufvudens pröfning. Tvärtom:
det göres mest för ett blott litet behag i allmänna lefvernet,
för att finna och njuta något vackert, för att stilla eller
upplifva en öm eller glad känsla, af ett skäl så godt och
ofta så sött, att blott att andas dervid en bitter mening —
är lågt och argt.
»Men, skall man då ej tukta, gissla, härja, utrota
det dåliga?» Min herre, Gud skydde er egen varelse! När
ni säger det dåliga, så menar ni svagheten; och denna är
ofta älskvärd, är alltid oskyldig; och — jag talar nu till
er själ — skulle det ej vara nog till att förlåta, ja till att
hålla af svagheten, att den ger oss en så gudomlig tanke,
en så ljuf känsla af vår egen
höghet? Ack, hvad vore
denna, utan svagheten
oeh de svaga? Men bedrag er ej i
er tamerlaniska hetta. Svagheten, min herre, stiger ofta
upp till de största behag — men är ändå svaghet, i
hänseende till en högre styrka. Ser ni väl då, hvad förödelse
ni stiftar? Och, jag frågar, hvilken, hvilken Gud håller sin
sköld öfver ert egna hufvud?
Denna brinnande lust att tukta och föröda det dåliga,
det är det svagare — är, då ni besinnar, att det dåliga,
det svagare, uppstiger ända till Guds egen tron, att Cherubim
och
Seraphitn icke äro rene, att den högste alla verldars
kritikus kunde gerna dömma dem till skorrare i sång och
fånar i snille, är, säger jag, en ursinnighet. Men åter, då
ni erinrar er de stora sinnens art, huru de ljunga endast
mot våldet, pröfva sin styrka endast mot den starka, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
