Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med allt ert snille säga, om ni såge honom i ståten af sin
makt och i lågan af sin rättvisa dömma med högtidlig vigt
— en Pål i stället för en Per, och ett mord i stället för
ett ord?
Men jag, min herre, påstår med fullt allvar, att i
vitterheten, hos oss så litet som i något land, man ännu aldrig
väl känt denna stora och klara lag — att dömma allt efter
sin grad och sin art.
Otaliga grymheter hafva blifvit, genom denna barbariska
okunnighet, öfvade mot den renaste förtjenst: och man har [-vildt-]
{+vikit+} dömt och krossat skönheter, som tusende hade kunnat
i ljuf glädje välsigna och tillbe.
Ty, min herre, allt göres ej för alla. Men alla själar
skola lefva och hugnas. En son gråter sin far, vid dess
graf; och bör ej fördömmas, för att han ej har i sin åtbörd
det tragiska sublima af en Monvel*). En bondflicka finner
ett så stort behag i en visa, att hon tar den som en alltför
vacker skänk af sin gosse. Den största verkan af
vitterhetens sköna, den största på jorden, så i grad som vidd,
göres på hopen genom slagdängor. Och jag, min herre,
jag sjelf kan heligt försäkra er, att jag i verldens bästa
skaldstycken än aldrig funnit det innerliga patos jag en
gång fann i Reimund och Melusina, det höga episka jag
fann i O!ger Dansk, den rörande sedolära jag fann i Carsus
och Moderus, den poetiska ljufva hänryckning jag kände
af Fog el Blå**).
Uppriktigt! Och
otn jag i lifvet ej hade känt allt detta
i sin lilla fattiga enfald både vackra
ocli heliga; så skulle
hälften af min själ nu varit blind och kall; så skulle jag
också aldrig känt den gudomliga höga åtrå att
skgclda
svagheten, denna åtrå, min herre, som är det enda
mensk-liga hos menniskan, och som en gång öfverallt på jorden
skall störta våldet.
Solen upplifvar det minsta kräk, den ringaste blomma;
och solen är snillets bild. Dock, hvartill denna inbillnings
ståt? Består icke hela verlden af det svaga? Är icke ni,
är icke jag, liten,
fatlig, svag, behöfvande att skyddas? Och
detta större, för hvilket vi bäfve, är det icke åter stäldt just så?
*) Fransmannen J. M. Boutet de Monvel kom 1781 till Sverige,
der
han verkade som skådespelare och instruktör, återvände 1787 till
Frankrike, [–j*-] 1812.
**) Allmänt lästa folkböcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
