- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 4. Gustavianska tiden. 2 /
47

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Milton och Ariosto, och en fattig liten prolog efter
Shakespeare eller Homerus?

[-Måttet-]

{+INIåttet+} för hvar skönhet ligger inom dess grad och dess
art. Lagen att dömma efter, är just detta målt; och bör
derföre äfven der tagas. En bondflicka kan vara rätt söt;
men är icke gjord för assembléen eller couren. Den som
håller ett tal på vers i Skara, menar dermed att fröjda icke
Stockholm, icke Paris eller Rom, utan Skara. Men när,
med er kritiks fantastiska despotism, ni kallar honom upp i
denna högsta krets af vitterhet; så förlora sig der hans
skönheter, och hans fel blifva vidunder. Deremot i Skara

— är hans skönhet, skönhet; och riktigt motcäger hans fel.
Endast der — bör han derföre dömmas. Eller; om ni är
för mycket kär i er kritiska allmakt, så måste ni — och
det kan ej stöta er höghet, ty vår Herre sjelf stiger väl
lägre ned — så måste ni då rättvisligt sätta ert stora snille
mi dt i Skara.

Hvilket, uppriktigt taladt, jag likväl anser för en
in-kräktning. Ty, om Skara, efter Guds, naturens och
kungens milda lagar, får ha fritt sina egna skalder,
hvarföre
skulle icke Skara fritt få ha sina egna granskare.

Låt oss icke höra ett ord om den allmänna tukt, som
i vitterheten är nödvändig. Äfven denna bör vara i naturens
sanna ordning. Man börjar icke en reform i församlingen
med klockaren, utan med bispen: kapellanens löjlighet är
förlåtlig, prelaternas aldrig. Hvilken konung hos oss ville väl
börja sin revolution i seder och lagar — på Packartorget?
Eller, hvilken vis ville låta frambryta sin nya epok i snillets
verld med att ljunga mot några de svagaste själar i hopen?
Nej; med de största och bästa börjar allt bättre, enligt
naturen. Och desse bäste verka sedan ned på alla lägre
ordningar af menskligheten, genom det godas och sannas
gudomlighet; så som solens stora eld och ljus hinner i sin
mån också ned till det minsta grand ni ser glittra i stoftet.

När denna sanna och vackra lag »att dömma allt efter
sin grad och sin art» hinner att allmänt begripas — skall
ni ej mera se i vitterheten dessa höga fånar våga, i enskildt
envälde, eller i förenta små herradömen, att blindt fördömma
det starka derföre att det ej är nog sött och svagt, det
vigtiga, att det ej är lätt, det allvarsamma, att det ej är
leende: eller tvärtom. De skola ej våga, i en liten mening
att skymfa, kalla det »deklamation», som just är gjordt för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/4/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free