Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farit efter det präktiga och sällsamna; med den lycka, att
ingen utan det lifligaste nöje läser dem.
Men allt detta är misslyckadt! ropar ni. Säg då åt
minstone, på hvad sått, och i hvad mening. Ty här gifvas
fel vida märkligare, större, vigtigare för både vår
upplysning och vårt nöje, än många dygder. Så är Haqvin Bagers
vers och Hallbergs stenstil mera värde, än större delen af
alla de vers och stenstilar, som varit gjorde i detta seculo:
och Bjugg, i det märkvärdiga både för skaldekonsten och
menskliga snillet, är någonting vida högre, och derföre mera
värdt odödligheten, än kanske hälften af v. Dalins Octaver,
och än hela qvartluntan af fru Nordenflvchts Tankespel. På
samma sätt, min herre, som i Tyska baronen verkligen var
mera ädelt, än i tusende mesar; och som Don
Qvixote är,
i högsinnighet, så långt öfver Cervantes, som honom diktat,
att detta
qvic-ka hufvud visst aldrig hade mäktat göra sin
dikt, om han ej ur riddarsagorna tagit allt hvad i dessa
tider inbillningen hade romantiskt och hjertat stort.
Nu är det visst rätt artigt, min herre, att se — huru
stora hopen, i sitt råa, men sanna vett, känner mera af
naturen, än alle dess små granskare: ty den genast, både för
alt lära i vis eftertanka, och för blotta lifliga nöjet, fäster
mera uppmärksamhet vid den enda Tyska baronen, än vid
hela gardet i all sin ståt; och verlden ännu i denna dag
intresserar sig mera för Don Quixote, än för tusende
vanliga
höfdingar,
hvilkas värde man dock känner.
Hopen, menigheten, har rätt, min herre, i denna
aktning för det ovanliga; äfven när det som mest är
misslyckadt. Ty utom det ovanliga nöjet att detta ovanliga se, är
deruti något mera vigtigt. Det ovanliga var det enda, som
åt menskligheten först gaf lif och kraft. De stora villfarelser,
genom att väcka själen och snillet, födde alla stora
sanningar: så som de stora tyrannier, genom att slå eld i
trälarnes hårda hjertan, födde alla gudomliga lagar och
friheten.
Men jag åter förlorar er och vår lilla förtroliga krets.
På det att, i allmänhet, menskliga snillets största krafter
icke måtte uppoffras åt det löjliga af några irringar, vid
hvilka evigt de små granskare fästa sig — skall jag en
annan gång våga några tankar Om det vigtiga för menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
