- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 4. Gustavianska tiden. 2 /
57

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men — följ mig ett ögonblick.

Om

Parodien

eller

det Hottentottiska

i

Vitterheten.

För att väl begripas,
.skall jag tala i klara satser och
enfaldiga liknelser.

Parodien är konsten att förvända — allt hvad,
qviekt
eller dumt, förvändas kan.

Det är således konsten att göra det höga till lågt, det
sköna till fult, ordning till förvirring, och visheten till vanvett.

Hvaraf man ser, att själen i denna rara konst är —
en illfänande lust, arghet och lögn.

Om man öfver er, min herre, i er mest fantastiska gala,
kastade en mantel af trasor; på en bisp, i sin heliga
högtid, en narrkåpa; på en general, i spetsen för sin här, en
uppsatt mössa; och på en kungs heliga hufvud en gås

— och då ropade: se der en vis af himmelen, en hjelte, en
lagstiftare, och främst före dem en Jin granskare af oändlig
smak; sä vore detta ett stycke parodi — och ni kan sätta
er ned och besinna huru god den vore.

Parodien är konsten att ställa sig på hufvudet, för alt
bevisa, att ni ej står på edra fötter; att asa sig på ändan,
för att bevisa, att ni ej far med äran i er kalesch.

Om tvenne åkarpojkar på Norrmalmstorg hade det
infallet att visa åt hvarannan solklart det som man aldrig
visar åt hvarannan, i det påstående, att dermed härma
tvenne riksråd talande med hvarannan — så vore det ock
en parodi, men som sjelfva E—n*) knappt skulle prisa.

Säg icke, att en sådan parodi vore för dum. Om ni,
min herre utför operan lät en björn dansa, för att göra narr
af Bournonvilles eller Bass is dans, lät en åsna skräna,
för att göra narr af
Stenborgs sång, lät sex nyckelharpor
gällt skorra till, för att parodiera Mullers gudomliga violin

— vore det qcickare?

Och dock kan ni lita på mina ord, att hos oss, ännu
aldrig någon parodi varit gjord mindre dum än denna qvickhet.

Parodien, i sin natur, kan endast träffa det mest höga.

*) Envallson, dramatisk författare (se nedan).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/4/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free