Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty endast det gör med det låga och gemena den lifliga
kontrast, som sätter i förundran och roar. I samma mån
derför något är högt, af en alldeles ny och ren skönhet, af en
stor och harmonisk stil, kan det vål parodieras. Då något
är drifvet till höjden, till det yttersta af stolthet och prakt, [-hehöfves-]
{+behöfves+} helt litet, för att kasta det i parodi. Det låga är,
rätt och slätt, lågt, det febusiska, det vidunderliga, är
sjelft en parodi, således återstår endast det rent höga, det
verkligen ömma och ädla, som duger att parodieras.
Herrliga konst, född utur packets geni! Också är den, min
herre, så lätt, som den är gemen. Receptet är detta. Der
Pindarus sjunger om solen, skrif ni en död hund, der en
hög skald sjunger om naturens eviga skönhet, skrif ni gula
skinnbyxor, der han med eld och tjusning talar om dygden
eller sanningen, skrif ni pölsa. Eller, är ni för fånig att
hitta på något sådant; så blanda åtminstone allt med
hvart-annat huller ombuller, och gör ett litet qvickt djefleri af
dumhet. Så mycket geni måste ni nödvändigt hafva; och
derför är mitt recept icke allenast godt, tillförlitligt,
probatissimum, utan mirabile och universale, till att göra en
parodiens monark och en packets Apollo.
Som man nu sagt mig, att i det låga ingen ting är
konstigare än en hottentott, när han är rätt konstig,
ingenting mera förbistradt, gement och löjligt; så kallar jag deraf
denna parodiens konst det hottentottiska i vitterheten. Och
ert eget rara snille, min herre, så fullt af sanning, så fullt
af höghet, så fullt af grace, finner visst detta namn
förträff-ligen rätt.
Det är väl sant — och den mest vackra själ kan låta
sig någon gång irras äfven ned till det gemena — att ni
sjelf nyss en glad dag i Stockholms-Posten sköt M****)
framför er, och genom hans breda mund (som man sagt
mig, att han har) lät säga oss, »att parodien af alla
vitter-hetsslag är det, som fordrar den mest fina konst, mesta eld
och originalitet». Jag försäkrar er, min herre, att om en
tossa, som också har en rätt bred mund, hade här för mig
stigit upp, rest sig på sina bakben, och sagt: »hör mig,
jag är AI***, göra mina språng, det är höjden af allt snilles
flygt i naturen», så skulle jag ej känt ett naivare åtlöjes
förakt.
*) Obekant hvem som menas härmed,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
