- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 4. Gustavianska tiden. 2 /
59

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Låt oss se. Peders Paars är långt öfver Aeneiden,
hvars parodi detta Peder Paars är,
och Virgilii stora,
harmoniska, majestätliga sång öfver vindarnas förfärliga dån
och våld har ej den höga konst, eld och originalitet, som
att med Holberg, den gudomlige norrbaggen, låta Aeolus

näppe töres fjerte,

end siden hafcet röre op.

Dessa fyra rader, så ömma, så sköna, af antik
sim-plicitet:

Förr skall en du/ca drifva
Sin maka ifrån sig,

An jag skall
öfver gif ra
Att troget älska dig

hafva ej den höga konst, eld och originalitet, som att säga:

Färr sch all ein stifel plife
Färpittedt til ein schu,

Färrn jach schall äffergife [-Tich-]
{+Ticli+} red undt huit wallmu.

Och, min herre, då någon, för att uttrycka för er, att
de stora snillens element så naturligen är det stora, som de
små snillens element är det lilla, sagt er:

»Sparfven qvittrar mellan qvistarna, och der kan
örnen endast hvila»;

hvilken gudomlig eld måste icke fordras till att säga
efter:

»Flugan drunknar på tliéfatet, och der kan hunden
endast läppjaH

Men om detta höga svåra hittills kunnat synas så högt
och så svårt; så hoppas jag, att sedan mitt herrliga recept,
hvilket, som alla mirabilia, måste i en hast spridas kring
verlden, kommer att blifva kändt — skall ingen
mennisko-tossa mera finnas så tossa, att hon icke skall kunna göra
en parodi.
Äfven som nu, min herre, ingen fåne finnes,
så dum i skådespelarekonsten, att han icke åtminstone kan
grina.

Jag har sjelf haft tvenne parodister, som begge bevisat,
huru lätt denna gemena vitterhet är, den ene mera
spiritu el, den andre mera spirituös, den ene mera kär i fraggan,
den andre mera kär i dräggen, af det gemena, och i sina
rörelser begge förenade, som en apa på en björn. Dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/4/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free