- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 4. Gustavianska tiden. 2 /
66

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

redan skymfades hemliga tårar af blygd — skola de betala
våra barbariska löjen?

Aktörer äro personer, så ömme och så ädle, som andre
hederlige medborgare: och jag är viss på, att de rysa för
att gifva åt teatern detta lynne. De rysa med skäl: ty allt
det, som tjenar att laglöst skända en viss person — är,
från ett så publikt ställe, som teatern, ett borgerligt
missdåd, som väl kan roa en finare pöbels vildhet, fastän det
störtar allt det ädla i våra nöjen och snillets hela ära.

Men — de vittre arbetare för teatern, i nöd för att
finna det moraliska naiva och sanna löjliga, hafva gripit till
allt hvad de kunnat finna: och den vittra, som den
borgerliga, nödens utvägar — äro ofta skamliga.

jj; ;5*

Satirer och epigrammer.

Ännu äro der vittra styggelser qvar på smädelsens
stora litania, hvarifrån vi med lika skäl måge ropa: bevara
oss, lieliga förnuft!

Satir är, i stort begrepp, allt det, som är straffande
i vitterheten. Dess styrka ligger i dess sanning, dess
skönhet i dristiga färger. Och så vida är den kritikens lif och
ande.

Men i samma mån den är lömsk eller fantastisk i
dikt — hvilket är väsendet af nästan all den satir vi känne

— är den just
smädelsen sjelf i sin högtidliga ståt.

Deremot, min herre, är den antingen fina och lekande,
eller manliga ironien — endast en ton, en air, antagen för
att ge behag och lif åt det som förståndet emot någon
bevisar. Den är ock derföre lika oskyldig, och lika klar, som
metaforen.

Den äkta
satiren, eller det som i vitterheten rent och
högtidligen är straffande — det är, sjelfva sanningen talande
emot någon, kallas af deras fånighet eller högfärd, som
deraf lida, ovett. Derföre får ni ofta höra det bästa, det
renaste oc-h starkaste vett, så under detta namn: och ni

* O

kan nästan vara viss på, att när någon klagar öfver ovett,
så verkligen menar han »godt vett sagdt emot honom».

At denna svaga konst ler den vise: och som han lagt
hela sin styrka, så lägger han hela sin ära, i sanningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/4/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free