Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ovett och smädelse skiljas icke från vett och styrka i
stil genom annat, än lögn och sanning. Ar det sant, är
det osant? På denna fråga beror värdet af all angripelse.
Det åter, min herre, som man kallar grofhet — består
icke deruti, att man säger ingenting skönt om det gemena,
utan deruti, att man säger allting gement om det sköna.
Att säga det mest sköna om det mest gemena — är en
finhet, värdig endast lismande trälar. Och dock är
ingenting i verlden mera groft, än lögn! Alen det är klart, att
det minsta ord, som vågas emot en sjelfkär, kallar han
grofhet. Och oftast, min herre, nyttjas detta skvmfliga ord blott [-lill-]
{+till+} att förringa kraften af det som säges rent, lifligen och
med sanning; blott till att förringa kraften af det, som
målar natten mörk och dagen ljus.
Epigrammer — bevisa just jemnt så mycket, som hvart
och ett infall.
Huru många förunderligen qvicka infall hafva icke narrar
sagt? Hvilka ock endast derföre varit
hällne vid hofven.
Och argheten — måste den icke alltid vara skarp och
fintlig?
Hvaraf följer, att qvickheten icke hindrar någon att
vara — både full af arghet och en stor narr.
En dag beklagade sig en poet för mig, att, fcr ett
stickande epigram, en ung bryggare hade lofvat honom ett
dugtigt käpprapp: hvilken hotelse poeten fann barbarisk.
Jag sade: »hvar dödlig måste ju skydda sig med sina
vapen! Epigram betyder på-skrift, och hela skilnaden är,
att han ger er påskrifvet med en grof penna, och i blått,
och ni honom med en
fm penna, och i svart».
Denne poet verkligen trodde, att man behöfde hvarken
förstånd eller heder, när man i sin yrsel blott är qvick.
Man säger icke qvick om något af allvar, vigt, eller
storhet under solen: man säger icke: en qvick kung, en
qvick hjelte, en qvick stor man.
Om det man kallar
qvickhet oeh infall skulle hafva
en mening värdig menniskans höghet; så vore det denna,
»att qvickhet är en rar förståndets liflighet, och infall ett
hastigt drag, en ljungeld, af förstånd.
Men då är klart, emedan förståndets väsende är
sanning, att hela qvickhetens värde, lika med allt värde i
himmelen och på jorden, återkommer till sanning: såsom all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
