Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gör försök till att trampa: och denna ovärdigaste af all
träl-dom införes uppå oss, icke af en envåldskonung, utan af en
skolmästare!
Denne*), i ett blad, hvars anda alltid var arg, var
lösaktig, var en pojkes yrsla; denne, som i blod och
lifs-andar har liksom en syra af herraväldet, och som derföre
alltid hädat folket,
En njugg och jäfvig menighet;
denne kan ändtligen drista att med de högsta utrop af
beröm kröna den vandaliska dumhet, det munktidernas
barbari, den nästan råmande högfärd, som midt i filosofiens
tidehvarf icke skyr att säga oss — att man ej kan vara
ädel utan att vara adelig: då likväl en ädel, icke adelig,
alltid var den, som gjorde all adel: och då både konungar
och nationerna längesedan afgjort, att det är icke ärans
vålnader och skuggor man behöfver till rikens sällhet, utan
ärans kraft och väsende**).
Denne, denne endast, kan ock lära oss: »att man icke
bör uppoffra smaken åt sanningen.
Likasom den smak, som kunde vara emot sanningen,
vore annat än vanvett.
Men en okunnig högfärd ger oss sådana orakler.
Han visste icke, att den smak, som är värdig att
nämnas ibland menniskor, icke annat är, än en — högre
sanning, en högre lag af det rätta, hvaraf allt det mindre får
både sin vigt och sitt mått. Och alt således, när behaga
är högsta lagen för
elt spektakel, det deraf följer,
alt man
bör sky en styggelse, låt den vara aldrig så sann.
Men, mine läsare, såsom ingen nation har ännu den
klara, milda, höga rättvisa jag sökt framställa i denna bok,
och för hvilken jag väpnat mig: så äfven, på det vårt
fädernesland icke, så länge som andra nationer, måtte dåras af
den omätliga, fånigt stolta, barnaktigt löjliga flärd (af vackra
konster, af snille och smak, af verser och poesi, af stil
oeh
vältalighet), som man satt i stället för en ren och naturlig
tanke, i stället för det sanna förståndets kraft och
skönhet — skall jag, innan kort, våga gifva en annan liten bok:
»Den höga kritiken eller om det sanna snillet», i hvilken
*) Det är, hvar och en liten kritisk tyrann.
**) Th. syftar här på Kellgrens smickrande anmälan i
Stockholms-Posten af Zibeths inträdestal i Sv. akad , hvilket försvarar ärftligt
adelskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
