Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dumhet och fräckhet, kan i alla samqväm tålas, kan tros,
kan upprepas och spridas — det, mine läsare, visar oss
endast, att stora hopar af menniskor finnas, för hvilka
naturen icke stiftat någon högre lag, än denna enkla: när
ett nöt råmar, så råmar all fänaden.
Hvilken idé, som kan lämpas på allt förgudadt vanvett
i religion och politik, är på det riktigaste tagen ur naturen.
Ofta, då ni hör stora drifter af verklig fänad hålast råma,
får ni ej annat skäl, än detta: tij den der kladdige stuien
råmade först.
2. Emedan en
Grinare är det mest falska och osäkra
af allt falskt och osäkert under solen, så har jag ock, emot
dess konstiga arghet, varit nödgad att utfinna en lag, lika
klar med verkligheten, lika vidsträckt med naturen, och som
gäller med samma oföränderliga stränghet ned från djupaste
afgrund upp till högsta himmelen. Hvilken lag lyder så:
Detta är
Detta.
Såsom allt grineris väsende består deri att se bredcid,
inunder, uppöfver, bortom; så behöfves en sådan förfärlig
stöt af nödvändighet, en sådan bål röst af förnuftet, för att
hämma dess vilda språng och irringar.
Om man ville uttrycka denna allvarsamma lag på ett
mera grinande sätt, för att derigenom göra den mera naturlig
för alla grinare; så kan det ske så här:
[-»Hvar-]
{+•¡>Hvar+} sak för sig, min lille herre!
Hvar sak för sig, min lilla fru!»
Ty är det ej i detta nuvarande alltings förgrinande,
är det ej, mine läsare, likaså harmligt som undransvärdt,
att man ej kan berömma en sak, om aldrig så uppenbart
god, eller lasta en sak, om aldrig så uppenbart ond, att
icke strax en liten sieur eller dame är färdig att grina till
ett om, ett men, ett bredvid, ett inunder, ett uppöfver, ett
bortom, ett litet qvickt och klvftigt annat, än den saken,
hvarom talas? Och detta för den lilla söta och gemena
förnöjelse, att med lögn kunna förnedra, och med lögn
kunna upphöja allt hvad man behagar?
Således har jag aldrig i mitt lif fått berömma Carl den
tolfte för att vara en hjelte, en halfgud i själens kraft och
höghet — utan att strax den lumpnaste, som hört det,
grinat till, styggt som en Blaren, emot hans ära, tills han
hunnit komma fram med sina inkast af allt slags skefhet:
Svenska
1’arnassen. IV. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
