- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 4. Gustavianska tiden. 2 /
83

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Min herre! Min fru! En sådan sak är en sådan
sak. Faktum är faktum.»

Detta är Detta.

3. För Fånar skrifvas inga lagar. De — måste föras
genom vanan och exemplet af andras vett.

Dock kunde man för dem jollra så här:

. . . Krukan, sjelfva krukan har hon ieke sin ton? Men
hvad bevisar den, annat än att sjelfva krukan har
sm ton ?
Om man nu satte fram en kruka vida mera stor och rar,
kunde den gifva er mer, än en större krukas större ton?
Åter, om man gjorde’rönet med en icke allenast stor, utan
högst dyrbar kruka, förgyld, emaljerad, blomstersirad, med
dråpliga mästerstycken till grepar, ja, om man kallade henne
rikskruka, och om man skref på henne den ofantligaste titel
i asiatisk stil, såsom: »Den Jirmamentaliska alla krukors
kruka». Säg mig, skulle en sådan krukas ton ändå vara
mera, än en krukas ton?

Det kunde kanske hända, att en fåne häraf skulle
märka, att allt hvad man säger utan velt och skäl är

— fånigt.

* *



Men, det är nog. Jag har visat allt det lumpna, allt
det lågt löjliga, som är i
försmädelsen.

Om vi, mine läsare, tro, att någon höghet tillhör
men-niskan; att det sanna, det ädla, ända till en viss
gudomlighet, är vår lott — så besinnom, att i all försmädelse, i
allt omdöme ulan
skäl, utan bevis, röjer sig — ett bofaktigt
lynne, ett falskt vittnande, en leende oärlighet, en låg själs
fräckhet. Beslutom att i en oss mera värdig, i en rätt
mensklig, sinneshöghet — taga hvar sak för livad
den är: dömma allt efter sin art och sin grad;
och rättvist minnas, att ingenting göres för
sina fels, utan för sitt
värdes skull.

Under denna sista lags beskydd flyr jag — och slutar
min Kritik öfver kritiker glad, om jag dermed kunnat gifva
det minsta utkast till en Lagstiftning i snillets verlcl.

❖ [-#-] {+^
lyi+}

Jag förklarar heligt, att jag knappast känner en enda
af de personer, som jag här försvarat. Men rättvisan
känner
cdla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/4/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free