Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I evigt lika kretsar
De fina trådar draga,
Som fånga flugans flygt.
Låt svaga broskets vanmakt,
Låt stoftets atom söka
Det vettiga, det qvicka,
Behageliga, ömma,
Förtjusande och ljufva;
Men du, med stora nerven
Och starka fjäderns spänning;
Men du! var ny, ofattlig,
Ursprungelig, var sjelfstor
Och full af dig.
Du, tag af Shakespeare vrslan,
Med store Klopstocks orim,
Och Göthens konvulsioner,
Och Ossians evigt samma:
Så lyft dig, stor af jäsning,
Gudhärmande, Serafisk,
Eterisk och
Luftsvrisk,
Högt ur begreppets verld.
Ja, res dig, Ikars ättlägg,
Res upp dig öfver menskan,
Ur låga grusets menska,
Och känn din rätt till Etern,
Till höga himlens Bedlam,
Till druckna pojkars dyrkan [-Ooh-]
{+Och+} dårars lof.
Först, krossa, stark de fjettrar,
Hvarmed det tunga vettet
Dig fängsla vill i muddret
Och oförmågans dy.
Se’n le, och slit de bindlar,
De bindlar utaf blomster,
Och veka tråd af silke,
Som smaken och dess broder,
Dess lilla broder, rimmet,
’ Kring dina vingar fäst.
Så, höj den stolta hjessan,
Så, spänn den vida våmben
Och lyft en jättes gap,
Och, djerf, som fabelns groda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
