Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men detta gäller med oändligen högre styrka om alla
större föreningar.
Således äro alla sekter
ocli religioner, med deras
aldra-vigtigaste stridigheter, något vida
mindre, än sjelfva den
allmänna sanningen, eller förnuftet, som är alla tänkande
varelsers förening.
Således är allt det, som åtskiljer, eller kan åtskilja,
nationerna, en skugga emot sjelfva mensklighetens heliga
likhet och förening.
Således är det, som söndrar de stater, hvilka äro
naturlige förbundsvänner, ett intet emot det evärdeliga beskydd,
som de inbördes njuta af sin förbundsförening. Till
exempel Polen.
Och så ända ned till de fria samqväm, och det
hederliga umgänge, hvarest vi först började att se det förståndiga
och rätta.
När man en gång väl sett allt det heliga och stora,
som är ämnet för ett samhälle, och endast kan vinnas genom
dess förening, nämligen allmän trygghet och lycksalighet;
huru litet synes icke då det vara, som åtskiljer en
borgerlig och en adlig svensk man? huru lätt försvinner icke en
så liten åtskilnad för det, hvaruti alle kunna
öfverens-stämma: då alla åtskilnader, och tusende vida större
åt-skilnader i samhället, naturligen försvinna för ett enhälligt
förstånd om allmänt bästa. Oc-h likväl kan någon så
tanklös finnas, att han, af
ifver emot denna enda åtskilnad,
ville bryta hela samhällsföreningen: ja, att han, i denna
ifver icke mera ser hvarken visheten eller dygden eller
redligheten eller sjelfva den mest uppenbara patriotism hos den
ädle man, som är ofta hans och allas vän, men han i sin
partiska yrsel gör till sin motpart.
Borde man på detta sättet rasa emot hvar och en
åtskilnad, som man ogillar, låt det också vara med skäl, hvad
skulle då de fattiga göra mot de rika, der åtskilnaden är
så stor, så bitter, och inför Guds ögon ofta så tvistig.
Men man har nog förstånd att mera älska det goda,
som är i den allmänna tryggheten och föreningen, än hata
det onda, som är i något enskildt.
Derför är vishetens lag, att så tvista öfver det lilla
som åtskiljer, att man icke glömmer det stora som
förenar.
Och sådan är den lära emot alla partier, hvilken är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
