Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre och sämre egenskap,
så att han icke allenast till
hälften, utan ofta mycket mer, anses allmänt för något annat
än nienniska.
Såsom att anses mera for qviuna, barn, tjenare,
bonde, kavaljer, herre, prins än menniska.
2 Kap.
Men, ropar man, då ni på detta sätt vill upphöja
qvin-norna till samma allmänna oeh fullkomliga menniskorätt,
som den karlarne yrka; så bör ni ock tillika upphöja dem
öfver all sin svaghet till samma styrka att fullgöra alla
stora pligter.
Himmelens Gud! om svaghet våga karlarne tala, de,
som i dessa mörka och blodiga 6000 år, på hvilka de haft
jordens välde, styrt sig sjelfva och allt med en så ryslig
och galen förvirring, att om de hade tagit alla sina rådslag
utur ett lotteri enkom stäldt an af Lucifer, så hade dock
aldrig något kunnat utfinnas med mindre vett, eller
verkställas med mera grymhet eller åtföljas af en mer ynkligt
narraktig pomp och ståt, än deras hela fåniga regering.
Man behöfver endast tänka på verldens historia, endast
tänka på, att all jordens ofantliga dårskap ju är karlars
verk; och alt än i dag det verkligen kloka i verlden
förhåller sig till det verkligen galna, som ett till tusende.
Således kan jag, enligt detta stora sextusenåriga bevis,
icke ens tänka mig en oskicklighet att styra sig sjelf och
andra, det är, jag kan icke ens tänka mig en svaghet mera
ynklig och likväl mera uppenbar än just karlarnes. Helst
när det tillägges, att dels de mest löjliga, dels de mest
blodiga af deras galenskaper, hafva de stält an just på en
vink af qvinnor, hvilka de sjelfva först genom sin vishet
födt upp till galningar och sedan tillbedt.
Så att här synes karlarnes sak vara på en gång och
för evigt tappad.
»Men», säga de, och taga en mera söt min, »vi hafva
ju dock alltid varit jordens herrar! Qvinnokönet har ju i
alla tider måst erkänna vår öfvermakt? Och det som alltid
skett, det anses vara naturens lag».
Nej, gode herrar. Sanningen, snillet och dygderna,
menskligheten sjelf, och dess ljufva och heliga lagar,
säll-heten med alla rena och naturliga nöjen — hafva ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
