Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min klagan. —
Det störtande djupet,
Der vågen suckar
Sitt qvals förtviflan,
Det lockar min själ.
Jag ryser tillbaka
Från svindliga höjden
Bland branta klippor.
I stormen klagar
Din älskling, Hildur!
Förd och slagen,
Af den mörka,
Lockar-störande,
Mantlen-häfvande,
Vilda, hvinande,
Vinden –
Sjelf jag hör ej
Min ropande klagan!
Hildur!
Ack! du vet ej,
Du såg ej min kärlek!
Du flyr! och glömmer mig
Kanske evigt!
Slå vild, o storm!
Det störtande djupet
Lockar min själ.
Hör!
Hör! vågen ropar:
Kom, o klagande!
Q vid! och kom i mitt
Stormiga sköt!
Till Annett.
Ack gråt ej, gråt ej, ömma flicka.
Och släck ej dessa ögons glans!
Jag såg en himlens stjerna blicka;
Och molnet kom; den mer ej fans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
