Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-De-]{+BORAPTADEX.
De+} raska svenners tropp ej finner mer igen
I sina lekars fröjd sin öfverman och vän.
Vid månans bleka sken den qvalde yngling vankar
Kring staden hit och dit förföljd af mörka tankar,
Och fast en lika sorg förtär den skönas bröst,
Det ökar mer hans qval än bådar någon tröst.
Men freden flyktar bort. En oförväntad fara
I vapen tvingar hop Boråske stridsmäns skara,
Clorin af äran väckt, bland alla främst i dag,
I spetsen visar sig med hotande behag.
Den trötte rådman Blom, omringad, öfvergifven,
Var dödens säkra rof ell Håffmans fånge blifven,
Om denna kämpes arm ej faran gått emot
Och skingrat i en blink de götske påkars hot.
Men ack! mot rådman Blom en ilsken ande strider,
Som lånar vädrens hjelp och af dess hjessa vrider
Hatt, mössa och peruk. Uti dess hvita hår
Den kalla hvirfveln hväs, den strida böljan slår.
Bedröfveliga syn! Clorin med ifver lossar
Sin fodrade karpus, och sjelf han faran trotsar,
Att frälsa rådman Blom. Det varma fälp i hast
Kring gamla hjessan binds med tio knutar fast.
Den tårar ej bevekt, den inga böner hörde,
Så högsint ädelmod i ögonblicket rörde;
I den, han nyss försmått, han nu en skyddsgud såg,
Han räckte ut sin hand: Clorin, blif du min måg!
Jag vördar sjelf en eld, som jag ej mäktat qväfva;
Din kärlek skall ej mer för ödets hårdhet bäfva.
1 prof af högsta dygd med dig jag täfla vill,
Min skatt du dela skall, min dotter hör dig till.
Det mest utvalda par, Borås! som du fått skåda
Af Hymens fackla lyst, det voro dessa båda.
I mer än sälla två! Om skaldekonst förmår
Att skingra glömskans moln och segra öfver år,
Skall jag en efterverld med edra öden röra,
Och edra namn, er dygd, i minnets tempel föra.
Men Edbom mellertid allt motstånd brutit har,
Och flykten mot hans påk kan
-endast ge försvar.
Han re’n med lätta steg en skingrad hop förföljer,
Då Sunnans hätska il med floder honom sköljer;
En skur af hvirflen förd med blindhet honom slår,
Bortröfvar hans peruk och rifver ut hans hår.
Svenska Parnassen.
IV.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
