Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visserligen ett starkt subjektivt drag, som bjert afsticker mot
den klara påtagligheten i samtidens diktning, båda fatta i
sin poesi tillvarelsens gåta djupare än de pseudoklassiska
skalderna och förakta att sysselsätta sig med de små
obetydligheter, det poetiska sqvaller, som ingår såsom en icke
oväsentlig beståndsdel i Leopolds, Kellgrens och
Oxen-stjernas skriftställarskap, båda äro slutligen konstnärer i
versens och språkets behandling och vinna ny terräng åt
den svenska metriken genom att ej klafbinda versen vid
de sedvanliga jambiska rytmerna. Men dermed upphör
också likheten. Bell mans snille räckte till att skapa en
verld af äkta och fullblodiga menniskor, hvar och en
lef-vande ett eget individuelt lif och dock alla tillsammans
bildande ett stort harmoniskt helt. Lidner har aldrig
förmått gifva lif åt en enda konkret gestalt, t. o. m. i hans
dramer är figurerna endast dockor, som sättas i gång af
skaldens hand. Den känsla för eländet i verlden, som i
Bellmans än veka än hjertslitande toner träder oss tillmötes
i den försonande humorns form, iklädes hos Lidner ej sällan
den tomma, ihåliga, deklamatoriska frasens grannlåtsdräkt
och är ojemförligt mera än hos Bellman den rusiges skrän
eller den förtviflades nödrop. Bellman är alltid ny; hans
känslor och stämningar äro lika vexlande och mångfaldiga
som de former, i hvilka han kläder dem, då deremot Lidner
alltför ofta upprepar sig sjelf. Han har icke mänga strängar
på sin lyra och icke många ämnen för sin sång, ty denna
sång qväller ej som hos Bellman fram ur en outtömligt rik
konstnärsindividualitet, som gifvit mycket och måhända
kunnat gifva tiofaldt mera, utan den kommer fram,
spasmodiskt, som en låga ur en halft utbrunnen vulkan, och
man finner lätt att Lidner, om han blifvit än så
gammal, svårligen åstadkommit nägot annat eller något bättre,
knappast något mera, än hvad som af honom föreligger.
En blick på hans lefnadslopp är egnad att ytterligare
bestyrka detta.
Lidner hade förälskat sig i den sentimentala diktning,
som under 1700-talets senare decennier gjorde sitt
triumftåg genom Europa, olika till sin karaktär i de olika
länderna och hos de särskilda författarne, men med det
gemensamma draget att den gent emot upplysningstidehvarfvets
läror häfdar naturens rätt, känslans och hjertats värde och
menniskans individualitet. Hos den berömde skalden Young
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
