Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
römdare dikter, hafva uppstått och mognat i den tyska
universitetsstaden. Någon omedelbar frukt af hans vistande
derstädes känner man deremot ej. Hans lefnadssätt var
såsom förut oefterrättligt. Penningarne förslösades på vin
och grannlåt. Den ena dagen slog han på stort, den andra
hade han knappast medel att inlösa sina pansatta
klädespersedlar. Konungen ledsnade också snart på att hjelpa
en person, som sjelf gjorde sig ohjelplig. Ett försök ville
han dock ännu göra. Han skickade Lidner till Paris, till
skalden Creutz, som vid denna tid var svensk ambassadör
derstädes. Hade Lidner ej varit den han var, skulle han
här hafva haft det yppersta tillfälle till förkofran. Grefve
Creutz sjelf kunde för Lidner hafva varit en vän, af hvilkens
fina omdöme han kunde inhemtat mycket; i hans hus hade
han tillfälle att sammanträffa med Frankrikes mest
begåf-vade män, och verldsstadens rikt pulserande intellektuella
lif måste på hvarje normal menniska hafva utöfvat ett i
hös:
grad väckande och välgörande inflvtande. På Lidner
O O O
voro dock dessa fördelar till icke ringa del förspilda. Med
de ädlare sidorna af Parislifvet gjorde han sig förmodligen
icke särdeles förtrogen; åtminstone finnes intet bevis af
hans hand att han i någon högre grad känt sig tilltalad
deraf. Och i Creutz’ hus passade en person med Lidners
letnadsvanor ännu mindre. Egendomliga historier berättas
om Lidner från denna tid, utvisande bland annat, att han
hade särdeles sväfvande begrepp om både literär och annan
äganderätt. Bekant är historien om hur han en vacker dag
ur excellensens rum tillgrep ett par byxor, och huruledes
denne vid uppvaknandet på morgonen, i sin ingalunda
ovanliga tankspriddhet, tillkallade kammartjenaren och
uttryckte sin bedröfvelse öfver händelsen under beklagande
att han, som just den dagen skulle gifva en stor middag,
nödgades umbära detta vigtiga plagg. I detta afseende
lugnade honom dock kammartjenaren genom att påpeka,
att det ju gick an att taga ett par andra i garderoben,
hvilken upptäckt tillsvidare tröstade Creutz.
I längden visade det sig dock omöjligt att behålla
Lidner. Det ena med det andra gjorde att ministern skref
hem och anhöll att blifva befriad från sin besvärlige protegé,
och konungen fann efter detta ingen anledning att
uppmuntra denne med sitt beskydd. Han måste derför åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
