Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vända till Sverige och så godt han kunde taga sig fram
med sin författarverksamhet.
Med Lidners hemkomst inträder hans poetiska
glansperiod. Hittills hade han endast gjort sig känd genom
smärre poem och den lilla fabelsamling, om hvilken ofvan
ordats. Nu framträdde inom loppet af tvenne år, 1782 —
84, den redan i Paris utarbetade, i pseudoklassisk smak
författade, tragedien Erik XIV samt de tre stora dikterna
Spaslaras död, Medea och
Aret 1783. Derjemte insände
skalden under samma tidrymd ett stort antal poetiska
bidrag till den af major Lund redigerade, för öfrigt
oppositionella tidningen »Välsignade Tryckfriheten-, deribland
poemema Klagan och
Selami och Melicerta.
Lidner stod nu på höjden af sitt skalderykte. Ej ens
den klassiska skolans koryféer, från hvilkas sång hans egen
dock i så mycket skilde sig,’ kunde helt och hållet neka
honom sin beundran. Man hade visserligen svårt att
försona si°r med det utsväfvande
känslofråsseriet och bristen
O
på formtukt i hans dikt. »Den som tager stora ord för
stora tankar, yrsla för imaginationer, konvulsioner för
sentimenter, det extravaganta för det sublima, den som hvarken
frågar efter ordning i tankarne eller smak i expressionen
och som endast låter förblinda sig af några få vackra verser,
lär finna i detta skaldestycke ett nytt bevis på Lidners
geni», skrifver Kellgren om Spastara. Men andra yttranden
af både honom och Leopold, och ännu mera Rosensteins
intresse för Lidner, vittna om att dessa Lidners dikter ej
undgingo att slå an på hvarje poetiskt sinne. Den på
samma gång vackraste och rättvisaste uppskattning, som
kom Lidner till del, var dock den recension, hv armed Thorild
i Kellgrens eget blad Stockholmsposten helsade Spastara, der
han karakteriserar detta poem såsom fullt af vildhet och snille,
af fel och skönhet, af irrsprång och blixtar af fantasi, men
framför allt såsom ett ypperligt stycke, ett bloss af snille,
värdt att ses och beundras». Hos den allmänhet, som ej
var bunden af några vissa smakregler, väckte Lidners dikter
en odelad beundran.
Lidners framgångar såsom skald motsvarades, såsom
helt naturligt var, ingalunda af någon förbättring i hans
sociala ställning-. Hans sånger förvärfvade honom visser-
O O
ligen åtskilliga mäktiga gynnare och vänner, hvaribland
främst Rosenstein, Schröderheim och Zibet, men dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
