Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro, lika litet som andra, i stånd att åstadkomma någon
varaktig förbättring i hans vilkor.
För att arbeta mera ostörd af hufvudstadens många
frestelser och tillika lefva så billigt som möjligt, drog han
sig vid midten af 84 tillbaka ut på landet, der han dock
endast tillbragte en kort tid, ty som det syntes trifdes ej
den store naturentusiasten särdeles väl i naturens sköte —
vördnaden var större på afstånd. Följande år hade en
af hans gynnare skaffat honom en plats som informator hos
baron
Akerhjelm på Margretelund, men icke heller här
fann han sig väl. Den dubbla bördan att läsa med pojkar
och uppträda i en högadlig omgifning blef i längden
outhärdlig för honom, och i ett litet bref, som i sin
humoristiska öfverdrift är särdeles roande, skildrar han sina
bekymmer :
På en vacker strand, en ännu vackrare morgonstund, har jag i
min hytta den äran att dricka hr sekreterarens
skal; icke — ve mig! —
i vin, utan i Spa-vatten. Det är fördömdt, att man skall blifva sömnig
af ett mig så ovärdigt fluidum. Tack for sista mötet. Trots alla de
nöjen den gudomliga naturen tillbjuder mitt fordom för henne aldrig
tillslutna hjerta, är jag 1111 en imbecile. Jag förlorar mig i tjocka
granskogar, i låga dälder, kring skumma stränder, och njuter ej hälften
af den himmelska vällust, jag fordom kände vid blotta åsyn af en
Vergiss mein nicht. Margretelund är ett ängslans hem. Helvetet
pla-ceradt i paradiset. Naturen ler och menniskorna grina. Nåder till
höger och venster, hvilkas rangsjuka är odrägligare än tandvärk. Lägg
dertill det fasliga ödet, att i nio timmar om dagen för en dum pojke
läsa om hustaflan och Magnus Ladulås, om Monomotapa och
Svinmagen, om fan och hans mor. Den, säger Shakespeare, som vid vissa
tillfällen ej förlorar sitt förnuft, den har ej något att mista. — För mig
är hög tid att blifva galen.
På en af stormar härjad tall
Förutan strängar lyran hänger.
I natten svept vid sjöars svall,
Jag upp för bergets brant mig klänger.
Ett moln, så krossadt som mitt bröst,
Mig under bistra skurar höljer;
Vid glupska vilddjurs hemska röst,
Jag vålnader på tistlar följer:
Strax får jag svafveltöknar se
På hvilka åskors viggar gunga —
IIvi kan jag ej med stormen ljunga,
Att sönderkrossa liksom de?
Men mitt grymma öde skall förändras — det skall! — och jag
reser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
