Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under vistelsen i Finland inträffade en i Lidners lif
epokgörande händelse. Under sina irrfärder hade han gjort
bekantskap med en 36-årig adlig fröken, Eva Jaquette
Hastfehr, hvilken likasom så många andra damer
svärmade för Lidners poesi, men förmodligen i olikhet med
de flesta öfverflyttade detta svärmeri från skalden till
personen. Ett ömmare förhållande uppstod snart mellan
dem, och oaktadt alla försök från familjens sida att hindra
föreningen, blefvo de förlofvade och mot slutet af året
88 gifta. Efter ytterligare några månaders vistelse i
Finland begåfvo sig de nygifta hösten följande år till Sverige,
der Lidner fortsatte sitt gamla Stockholmslif, denna gång
med den ökade bördan att behöfva sörja ej blott för sig
sjelf, hvilket dittills visat sig svårt nog, utan äfven för sin
familj.
Äktenskapet förmådde ej förbättra Lidner, snarare synas
hans olyckliga vanor, hans lättja och dryckenskap, tilltagit
med åren, och det värsta var, att en aftagande poetisk
produktion gick hand i hand med hans moraliska förslappning.
De sista åren af hans lif blefvo hans olyckligaste. I ett
utarmadt hem, der det ej fans bröd för dagen, under ständig
ohelsa, alstrad af hans oregelbundna lefnadssätt, vid sidan
af en hustru, som visserligen alltjemt bevarade sin kärlek för
honom, men som ej synes hafva haft nog kraft och
duglighet att kämpa för båda mot det öfverhandtagande eländet,
under fåfänga försök att ännu ernå en plats i statens tjenst,
utan vänner, som på samma gång ägde vilja och förmåga
att hjelpa honom, tillbragte skalden dessa år af sorg och
förnedring. Utom de dikter, som han i rikligt antal skref
för att begära hjelp och understöd hos sina fordna gynnare,
finnas endast få stycken af honom från denna tid, och
dessa få af obetydligt värde. På sin höjd förtjena de
tvenne dikterna Midnatten och Stinger i Betlehem att
omnämnas, men i båda är det mest gamla motiv som gå igen.
Såsom Lidners enda lustspel torde ock det misslyckade
stycket »Ändtligen blef en poet lycklig» böra påpekas. Bland
hans böneskrifter finnas åtskilliga af oneklig qvickhet, de
flesta medelbart eller omedelbart adresserade till Gustaf III.
Bland dessa intager det lilla versifierade stycket, i hvilket
han begär >;att
få blifva spögubbe i svenska akademien»
genom sitt lekande behag ett utmärkt rum. En annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
