Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dylik supplik är följande lilla qvasi-dramatiska bit, som
Lidner kallat Fragment:
Femte akten. — Tionde scenen.
Konungen. Statssekreteraren (Schröderheim) inkommer.
[-K o n u n g e n-]
{+Konnngen+} (läser på ett underdånigt
betänkande från
kammarkollegium, angående den
hotande missväxten).
Nu åter?
Statssekreteraren.
Blott — —
Konungen.
Än se’n? — — kan jag då aldrig slippa
— — Ett pastorat igen — — jag redan saken vet — —
(Läser på papperet)
Men klöfver och luzern bör göra oxen fet — —
(Till statssekreteraren)
Jo fet och stinn som du*, vill herden faren klippa
Hvad? — —
Statssekreteraren.
Sire? Jag menar en poet
Och Lidner — —
Konungen.
Lidner — —
Statssekreteraren.
Utan vänner
Med hjerta — — känslor — — stackare!
Fast icke Dulci honom känner,
Så känner Sverge Attitre.
För den som sjungit har Spastara
Och hennes ömma modersdygd,
Min kung, som plär så nådig vara,
Jag vågar be att icke spara
En muntrans blick, och bröd och skygd.
Hans sångmös tacksamhet lär emot gåfvan svara än.
Konungen.
Allt väl: säg medlet ock min vän;
Jag redan mycket gjort och mer vill göra än.
* Schröderheim, som var föredragande i ecklesiastikmål, var
bekant för sitt välmående utseende.
Svenska Parnassen. IV.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
