Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alster af en helt och hållet retorisk konst och kan med sina
stela alexandriner och sin totala brist på individualisering
af de historiska karaktererna knappast sägas höja sig öfver
den Leopoldska tragediens nivå. Först med
Spas/aras död
framträder den nya sidan af Lidners diktarförmåga; det är
tillika hans mest kända, mest lyckade och mest
karakteristiska dikt. Af en kort notis i Stockholmsposten om en
jordbäfning i Messina, innehållande detaljer om grefvinnan
Spastaras död, har han här gjort ett vidlyftigt poem, der
han i glödande färger målar den olyckliga qvinnans öde vid
försöket att rädda sitt barn ur lågorna. Ännu mera
betecknande för skalden än sjelfva skildringen af den
fasansfulla händelsen, äro de poetiska utgjutelser, med hvilka han
af bryter och beledsagar dem: hans lofprisande af
moderskärleken, hans utmaningar mot himlen, hans klagan öfver
sitt eget olyckliga öde. — Denna dikt är måhända det enda
fullt helgjutna mästerstycke af Lidners hand. Det ämne, han
valt, är också i ovanligt hög grad lämpadt för hans
rapso-diska kompositionssätt och hans afbrutna, oroliga
målnings-manér; och hans poetiska stil, som eljes så ofta slår öfver i
svulst eller förlorar sig i spasmer, får här tillfälle att på ett
naturligt sätt utveckla sin otämda kraft och vildhet. Med
sina än vilda, än ömma känslostämningar och sina vexlande
rytmer gör dikten i sin helhet intryck af en stor symfoni,
som böijar med ett maestoso, öfvergår till ett stormande
allegro för att slutligen dö bort i ett mildt andan te.
Mycket af tonen i denna dikt möter oss i Medea.
Detta operamässiga drama är dock vida underlägset
Spa-stara. Lidner är allt för subjektiv för att gå i land med
stycken, som fordra, om än i aldrig så ringa grad,
karakters-teckning, och Medea har blifvit en visserligen talangfull,
men icke särdeles originell operatext i tidens vanliga stil,
der den pseudoklassiska tragediens långsläpiga dialog
om-vexlar med äkta Lidnerska utgjutelser, här och der likväl
afbrutna af lyriska små dikter af stor skönhet. Till de
senare höra herdekören i första akten, drömmarnas kör i
den andra samt framför allt krigs-skaldernas sång i den
tredje.
Bristerna i det Lidnerska kompositionssättet framträda
bjertast i den tredje af de utförligare dikter, på hvilka
skalden grundar sitt rykte, nemligen Året 1783. Det hela är
här endast en samling löst sammanfogade skildringar, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
