Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon vrålar, spyr eld — nu öppnar hon sig . . .
Gud! nådig, barmhertig, förbarma doek dig!
Ramlande tordönen dundrande knalla,
[-Eldtöcknar-]
{+Eldtöeknar+} skalla,
Sjöarne svalla
Mot rytande skyn.
Klipporna gunga,
[-Äskviggar-]
{+Askviggar+} ljunga,
Fasliga syn!
Ankrade seglare vågorna slunga
Mot himlabryn.
Templen af glödande eldkulor brinna.
Ett skrall ... än ett skrall: palatsen försvinna,
I remnade jorden begrafva de sig . . .
Gud! nådig, barmhertig, förbarma doek dig!
Spastara! . . . Nej, uti hans armar,
Ack, hvilken skönhet dignar ner!
O, höga gudamor! Du nåd/ull dig förbarmar . . .
Hon svimmar: nu hon är ej mor, ej maka mer.
Hvad gör du, ömma hälft utaf ett englahjerta?
Förtviflan väcker allt ditt mod;
Du glömmer fasans våld oeh känner blott din smärta.
Der ligger hon! — Så skön uti Messie blod
t; ö
Vid korset Magdalena dignar;
Så skön i sina tårars flod
Hans fot hon kysser och välsignar.
En bjelke ramlar... Nåd!... Gud!... Nåd!... hon krossas kan.
Med känslor från afgrund till känsla af man,
Han hastar att göra livad himlarne borde...
Förlåt, natur! sitt barn af skräck han glömma torde;
Han älskling var långt för än far;
Och hennes guda-ögonpar...
Det blir ditt fel, natur! för skön du henne gjorde.
Nu ner för trappan han dess dyra väsen bär.
Den marmor känsla får, uppå hvars häll hon hvilar:
Sjelf känslolös
oeh stum — den häpne maken ilar...
Tag än en afskedskyss! gråt! det den sista är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
