Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon stannar — ack! ett klagans skri hon hör,
Ett steg tillbaka tar, nu åter vaggan hinner;
Mot barnets bröst dess hjerta redan brinner;
Hon det i skötet bär, för andra gången mor.
Kom, make, kom att se! min sällhet är för stor!
Min son! mitt enda barn! mig dina läppar röra;
Min modersarm får nu omfamna dig;
Du
lefver! är hos mig!
Den Gud, som fört mig hit, skall än miskunda sig
Och oss igenom lågor föra.
Nu rusar offret ut — Det ljungar... hvilka dån!
O du, som i ditt sköt de späda barn har slutit,
Vid hvarje tär clin mor i Salems dälder gjutit,
När med för tv
ijtans rop: hvar är du? o, min son!
Hon sökte clig med öppna armar;
Vid dessa tårar, Gud! (som hon jag moder
är)
Son, Frälsare! vid dem jag dig besvär,
Att nu, att nu
clu dig förbarmar.
Viggarna lossas,
Skyarna krossas.
Blixt och afgrundstöcknar sväfva,
Spastara har ej tid att bäfva;
Sitt barn, men faran ej ett modersöga ser:
Det smälta grus i röda vågor brusar;
Hon genom hindrets [-stängse]-] {+stängsel+} rusar,
Till
trappan hinner fram — nu ramlar trappan ner...
Der står hon! Gud!... din vilja är min lag,
Din makt är oinskränkt; ett uselt stoft är jag.
Nog dina pilar krossa kunna;
Men månn’ det derför är, som du mitt slägte gjort?
Ja! jag är stoft... men tycker dock du bort
Så ömsint mor en flygtig sällhet unna.
Förlåt... men ack! i detta ögonblick,
Gud! jag förgäter mig... då hennes tårar flyta,
Med dig — fast jag din himmel fick —
Jag ville icke känsla byta.
Mörker
oeh eldar och stumhet och dån!
[-Öfver-]
{+Ofver+} och under och kring henne döden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
