Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till ögat själen flyr. Villrådigt, stumt det vimlar
Från blomsterkrönta fält till stjernbeströdda himlar.
Än örnens vilda fart hans
tjusta syn betar,
Än hafvets mulna gång till sig hans blickar drar;
I tusen föremål bestört han sig förvirrar:
Så du, min skaldemö! bland tidens storverk irrar.
Hvad! Skall jag sjunga först, hur i ett långsamt krig
En Brutisk Washington för frihet väpnar sig?
Då egna bröders ok hans bröders axlar trycker,
Han ur tyranners liancl en blodig spira rycker,
Från himlen viggen tar. — Monark! med bäfvan lär,
Att kärlek, ej förtryck, ditt väldes fästen är.
Dock bör jag innan dess en dyrkad Gustaf prisa,
En Josefs gudaarm mot fanatismen visa,
Den späda hjeltens*) lof, som manlig lager fick,
Då han ur moderns sköt i krigets faror gick?
Fullbordad födes den, som född till storverk blifver.
Det själens styrka är, som drift åt armen gifver.
Pompé var sjutton år, då han de Parter slog:
Den tjena kan sin kung är redan gammal nog.
De sår, som efter krig en ynglings mandom tyda,
Långt mer än silfversnö på sorglös hjessa pryda.
Han kände han var till, då han i vaggan låg,
Och efter lagern gret, förrän han svärdet såg.
Men skall jag?... molnet klyfs... se der sig snillet svingar
Mot solens ocean på konstens**) nya vingar —
Hvar stanna?... Skaldmö, sjung! hvi villa ämnen dig?
Vid första öppna ros se biet fäster sig.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
