Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack! ur de bräckta hvalf sig dödens slussar lossa,
Som sluka tusen lif och tusen kölar krossa;
Sjelf Askan på sin tron förskräcks vid jordens krig;
Man hafvet sucka hör och töcknen gömma sig.
Dock än ett vildt försök de slitna segel våga,
Mot konst och mot natur med sista styrkan tåga.
Hvart öga gnistrar hämd, förtviflan för dem an:
Den ej förlora djerfs, ej nå’nsin vinna kan.
Ur dödens hundra gap en mordisk kula ljungar,
Som hundra hagelregn utaf granater slungar:
Gibraltar svigtar re n, och eldens vida flod
På torg och vallar släcks med äkta brittiskt blod.
Men Elliot, klippan lik, der strand och haf han plundrar
Der utan fruktan han sin oväns mod beundrar,
En blick, en mulen blick på sina kämpar slår
Och blottar kallt sitt bröst och visar sina sår.
När långt på Islands fjell, der frusna töcknar sväfva,
Der fästen utaf is mot solens tron sig häfva,
En grym och retad flock af glupska björnar går,
Och plötsligt en af dem en blodig bane får;
Då rusa alla dit der snön med blodet färgas,
De rasa, ryta, slå; allt mördas, sköflas, härjas;
De bryta bommar af och störta träden ner:
Så vild soldaten blir, då Elliots sår han ser.
Nu inga faror skys, nu haf och lågor trotsas;
Snart åter matta skott från skeppen långsamt lossas.
Så ock den tummelplats, der storm mot storm fört krig
Ju mer i trötta lopp dess hvirflar sakta sig,
Ju mindre täta dån från längsta klippor höras;
De hesna, tyna af, på lätta vågor föras
Och dö. — Gibraltar strax sitt sista utfall gör,
Och svärdet sköflar allt hvad elden
cj förstör.
Af hafvets återsken de häpna töcken brinna;
Der böljan fordom rann, nu blod och lågor rinna.
Sjelf döden digna vill vid denna fasans syn,
Då djupet fylls med lik, och klagan fyller skyn.
Der, på en splittrad köl en sårad skara flyter,
Der, med ett itändt skepp en annan vågen bryter,
Der upp i mastens spels en hop förtviflad står,
På himlen ropar han, och svar af döden får.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
