Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon dignar sanslös ner. — — I, mer än hårda öden!
Är kärlek då ett brott, som straffas bör med döden?
Ack! för ett slaget bröst hur är den sällhet kort,
Att känslolöst och kallt i dvala svimma bort.
Sig nu ett ögonblick de heta plågor hvila,
Att med fördubblad kraft mot Lauras hjerta ila.
Hon spritter opp och ser, ser på sitt bröst... hur vild!
Nu med ett radband klädt... nyss prydt med Villis bild.
Så, när till mördarns bädd den bistra döden rusar,
Dit på en afgrundsvåg förtviflan väpnad brusar,
Och tusen samvetsqval förenas i hans bröst,
Får han af dödens sömn en lätt och flygtig tröst;
Af drömmar ej förföljd han alla plågor saknar,
Men strax i qvalens natt bland afgrundsandar vaknar.
Inom ett galler nu sin hela verld hon ser.
Ve den sitt öde vet: han kan ej hoppas mer!
När i en skönhets blick en ljuflig ängslan röjes,
När då och då dess bröst af suckars stormar höjes,
Och ögat söka tycks en tyst och bortgömd vrå,
Att der ett upptändt bröst med tårar svalka få;
Ack! då en himmelsk eld förtjuser mig och bränner;
Att Gud mitt upphof är i hvarje puls jag känner.
Om, när en vacker kind med hjertats dagg blir strödd,
Om du ej då beveks, är du af tigrar född.
Det hjelten ej förmår, der blod i strömmar rinner,
En skönhet med en suck och några tårar vinner.
Men vara känslolös, när blek af dödens slag,
En vissnad blomma lik på vårens födslodag,
Uti sin moders famn den sköna Laura ligger,
Barmhertighet och nåd af jord och himmel tigger,
Och då, trots allt det qval, dess innersta förtär,
Trots kärlek... trots att hon en älskarinna är,
Till altarfoten fram ett oskuldsoffer draga
Och tro med hjertats mord att hjertats Gud behaga;
O tyranni! o hämd!... Hvad? detta gör en far?
Men håll! så heligt namn ej tillhör dig, barbar!
Förtigrade tyrann! hvad ömma band du lossar!
Och tornen ramla ej, och hvalfvet dig ej krossar!
Du nalkas, fasans stund! till korset Laura förs.
Jag darrar... hvilken ed i englars åsyn görs!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
