Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-livad-]{+Hvad+} fruktan! ser jag ej min tillgift färdig står
Uti hans marterblick, som mig till mötes går?
I englars kyska sköt, der rena hjertan hamna,
Får Eloisa ej sin Abelard omfamna?
På jorden ej en vrå för turturdufvan är.
Du ömma näktergal, ack, du som klagar här,
Då på en stum cypress
clu qval och kärlek andas,
Ack, låt ock Lauras namn med dina drillar blandas.
Den nunna då, som vakt om dessa lampor har, [-Törhända-]
{+Törliända+} på min graf en suck med tårar drar.
Törhända Villi sjelf, en helig midnattstimma,
[-När-]
{+Når+} månens strålar blekt på klostrets murar strimma,
Törhända Villi sjelf din ömma klagan hör,
Och till min skugga då hans suckar vestan för;
Törhända...
Häftigt nu i dolken Laura tar.
Med hemskt och spöklikt tjut kring tornet vinden far.
Ur grafven skuggor sig som tjocka dimmor häfva,
Och öfver klostrets hvalf i hisklig skepnad sväfva;
Och uti töcknar höljd går månen häpen ner,
Som när en bister storm han fjerran nalkas ser.
Men ack! i det hon vild mot bröstet dolken sträcker,
Ett dån!... är det en Gud, som klostrets murar bräcker?
Se! hvilken väldig blick, och fanatismen flyr,
Som ugglan, nattens troll, för solens strålar skyr.
På snillets segervagn att ljus kring jorden sprida,
Han utaf Aran förs, med dygden vid din sida
I ängslans mörka bo han glädjens fackla bär...
Ack ja, det jordens Gud ... ack ja, det Josef är.
Nu löfte, fasta, bön, de blyga nunnor glömma;
Om frihet, ömma qval, om lif, om... Josef drömma,
Och Laura... återskin, du nattens majestät,
Och tindra i de spår, som märka Villis fjät!
Ack! re’n uti hans famn med henne kärlek flyger:
Fast sig ej något ord på deras läppar smyger,
Se’n jordens kala rymd den första älskling bar,
Sig hjertat ej så rikt, så evigt uttryckt har.
En helig tystnad må dess känslor nu beskrifva!
Af lika sälla bröst de endast kända blifva.
Du höga snillets eld! det hör din klarhet till,
Att visa hur en Gud af menskor dyrkas vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
