- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 4. Gustavianska tiden. 2 /
193

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yttersta domen.

Han öppnas, grafvens port! De tröga gångjern knarra,
Oeli lampans matta sken på svarta marmorn darra.

Har strömmar mörkrets flod! Hur nordan, sträf och snar,
Vidt öfver nattens djup med stormars tordön far!

Dess dunder ufvars läte bryter,

Och rofvet under vargen ryter,

Och irrbloss hvina fram med blod i mina spår,

Och jag, hur ödsligt! jag på grifter vilse går.

Så irrande den dräptes vålnad sväfvar,

Der skogen som ett spöke står

Och hemsk i vinterns svepning bäfvar.

0 marmor stum och kall! du, i hvars hårda famn
Jag högg, ack! späd ännu, en älskad moders namn!

Till dig i skuggors hem jag undan blixten ilar...

En son bör finna lugn, der moderns hufvud hvilar.

Af ungdom, skönhet, dygd, se allt hvad öfrigt
är!

1 himlen danas då hvad grafvens svalg förtär.

Du, som med blommor strör den tistelväg, jag tågar,

O hopp, o vällust af mitt lif!

Min dunkla blick ej öfvergif:

Han sig i evigheten vågar.

Kring jordens dränkta klot den vilsna dufvan far,

Stum, ensam och förskräckt mot dödens afgrund bäfvar;
Ack! för att rädda sig, ej gren, ej klyfta har:

På ovisshetens haf jag så i töcken sväfvar.

Dock! detta stoft förgås?... Och, Gud, du evig är.

Hvem gjuter i mitt bröst ett brännande begär,

Då öfver solens krets min tanke vigglik hastar?

När jag i känslor sänkt för väsens Gud mig kastar,

Om skuggan af hans ljus, dock ej förmätet, ber,

Hvem höjer då min själ och henne himlar ger?

Seenska Parnassen.
IV. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/4/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free