- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 4. Gustavianska tiden. 2 /
195

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Omgifven af ett ljus, dit ingen tanke hinner,

Gud! dig ej ögat ser, dig endast hjertat finner.

En stråle af din nåd mig långt från jorden för:

Jag ödets kedja re’n i spåren skramla hör;

Och kring den jaspis-sjö, der dagens drottning hvilar,

I englars fria luft med morgonrodnan ilar.

Der blixtra himlar fram, der ljunga verldar opp,

Och etern fylls med ljud af deras tordöns lopp,

Då månen, matt och blek, ur molnen vålnlik hastar,
Och stum sitt sorgsna sken på mulna grafvar kastar.
Men, himlars starka bloss! hvad mörker slukar er?

Betäckens I af nattens vingar,

Af skuggan från Guds tron? — Jag upp i skuggan sv
Och englars herradömen ser.

Hvem här, lik en komet, på tusen stjernhvalf tågar?

0 hjelte, o seraf! månn’ jag dig nalkas vågar?

Tör hända du det var, som åskbeväpnad for
Och utur Eden dref mitt slägtes usla mor?

Men kanske du är den, som hämnaren skall sända,
Att en gång jordens klot i domens lågor tända?

1 evighetens ljus jag häpen dignar ner . . .

Den högstes strålar kring mig ljunga!
Gudomlighetens sken! . . . Jag är ej dödlig mer,

Jag är ej dödlig mer — jag skall hans ära sjunga.

Högt i odödlighetens famn

Bland stjernorna min harpa klingar,

Och lyft på morgonrodnans vingar,

Jag prisar, Helige! ditt namn.

Långt förr, långt förr, än tidens flod
Ur evighetens klippa sprungit,

Du ensam der i töcken stod,

Och ingen Cherubim dig sjungit.

Det tomma kaos suckande,

I djupet för din tron sig böjde.

Du andades, Allsmäktige!

Och himlarne sig der upphöjde.

Än ensam, utan sångens ljud,

Du lät en
allmaktseld utfara:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/4/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free