- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 4. Gustavianska tiden. 2 /
196

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Strax omgaf dig serafers skara
Och sjöng din ära, väsens Gud!

An såg
clu vidt kring djupets famn,

Och verldar fram ur mörkret
hröto:

Strax stormarne ditt välde röto,

Och åskan dundrade ditt namn.

Din anda, Gud! skall återdrifva
I kaos jord och himlarna;

Men dina år ej ända ta.

Du var, du
är, och du skall blifva.
Halleluja!

Från englars högre kor, I himlar! hvilka svar!

Vid deras harpors klang ur molnen Iris far,

Och stjernorna i dans kring ljusets rymder sväfva.

De sjunga hjeltens död, som lifvets spira för;

Och jag de gälla eko hör
Ur evighetens öknar bäfva.

Du jord, uti hvars barm mig lif min moder gett,

På dina altar blott jag vanans offer sett;

Men hjertats tysta suck, den englar göra möte,

Då känslofullt det sänks, ner i naturens sköte;

Men tacksamhetens tår?... Hvad spöken visa sig!

Hvad uppror, hat och mord, och brott, och hämd, och kr
Hur allt i mörkret dväljs!... Hvad? detta klot..! jag ryser
Bland verldar denna punkt så många fasor hyser!

En fuktig molnstod lik, der månen nedergår,

Med tidens urna, se, hvar Adams vålnad står!

Han jorden med sin sköld i röda töcken sluter,

Och i ett blodregn sig bland stormars ras utgjuter.

Hvad hemska förebud! Se! jordens grundval rörs,

Ett långsamt hämdens rop ur multna grafvar hörs,

Och med en blodig våg det bistra hafvet sköljer
De troner, hvilkas drott sig mellan bergen döljer.

Hör! . . . Evighetens ur sitt omlopp åter når,
l tolf millioner dygn det endast en gång slår.

Det slår — och från sin tron Messias sig upphöjer,

Oeh alla englar falla ner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/4/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free