- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 4. Gustavianska tiden. 2 /
203

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men svärdet flammar fram, och dödens engel — hör
Kring varelsernas fält utropar: Dön! — Allt dör.

An höjes lien opp ... hon fälles — tiden stupar,

I evighetens svall med minnet sig fördjupar.

Kring allt en tystnad rår, som i det ögonblick,

När Gud att skapa allt den första tanken fick.

Men dödens engel upp i domens töcken sväfvar,

Förkunnar jordens lott, och för sitt öde bäfvar.

Helig är Herren! Halleluja!

Domaren blickar kring himlarna!

Och som en flod för hans fötter de strömma.
Allmakten tycktes sin källa uttömma,

Att i hans spår gjuta stjernorna.

Då i din klarhet, o, Herre! de svalla.

Och för ditt lof du gränser ej satt:

Låt af din klädnad en skugga ock falla
Ner i den eviga dödens natt.

Du, som ur henne skall menniskor kalla,

Glöm ej din död uppå Golgata.

Domaren blickar kring himlarna.

Honom tillbedja de alla, ack! alla.

Helig är Herren! Halleluja!

Re’n knäböjd Rafael på majestätet ser,

Och harpan dignar stum på fäldå vingar ner.

Med lifvets öppna bok, vid domarns vink han hastar
Framför den ljungelds vagn, som stjernor kring sig kastar.
Der flammar hjelten nu, och englar i hans spår,

Och etern uppfyld blir med strålar från hans sår.

En krans af Edens träd hans hjessa nu omringar;

Och på den gudasköld, som kring hans axlar klingar,

Än ristad står den kamp i vredens ögonblick,

Då satan högmodsfull mot skaparns välden gick,

Med fallna englars här hans tron bestorma tänkte;

Men vid ett hjeltens slag i afgrundar sig dränkte.

Än der, i mulna drag, den dödens natt man ser,

Då törnekrönt han for till qvalens kulor ner,

I fjettrar satan band, hos honom ånger väckte,

Förkunnade hans dom och hoppets gnista släckte.

Än praktfullt blänker der Messie segertåg,

Då han en frälsad verld inunder föttren såg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/4/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free