- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 4. Gustavianska tiden. 2 /
211

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Förgäfves med min blick jag skaran följa söker.

Se! hur i solars glans de sällas antal öker
Den, som från altar’ts fot och med försonarns blod

I ett förkrossadt bröst ingjutit hopp och mod;

Som, då han andra lärt att gerna sig förbarma,

Den förste varit sjelf, som glömt sig för den arma;

Den aldrig smicker känt, af kungars makt ej skrämd,
Förkunnat deras brott och trotsat deras hämd.

Sjung domarns kärlek, sjung, du frälsta hednaskara!

Af dem mitt namn ej känt vill jag ock dyrkad vara.
Mitt blod för verlden rann. Jag efter hjertat ser;

För mensklighet och
dygcl, I himlar, öppnen Er! —
Och himlar öppna sig. I ljusets sköt de hamna,

Af känslor svimma bort, då englar dem omfamna.

Du folk, ack! vårdadt ömt se’n jordens späda dar,

Med fasa skåda nu den Gud, du hatat har.

Hans blod, som öfver dig, likt hämdens eldregn strömmat,
Och det du grymt göt ut, för dig ånyo ömmat. . .

Hvad ser jag?... Domare! — Nej! jag förlorad är —
Ack! ej ditt majestät. . . din kärlek mig förtär.

––––––-*)

Hvem, vädrens hvining lik, ur glömskans öken far
Med lidelsernas eld i hemska blickar qvar?

Du hop, i hvilkens själ sitt ljus förnuftet släckte!

An kärlek utan hopp en ursint känsla väckte,

Och än dig härjat ha förtviflan, mäktig, vild,

Förlusten af en vän, en framtid, nattens bild.

Ju flera känslor sig i hjertat rymma hunnit,

Ju flera himlar ock i skaparns sköt det funnit.

Hvart flyr jag?... Mörkrets djup! och eld, och brak, och dam!
Ur helvetet en sjö af plågor svallar fram.

Se domarns tordönssvärd . . . Och hvilken skara rasar.

Att uti evighet... i evighet? — jag fasar . ..

Försonare? .. . Hvad qval! ... se de fördömda, se
Kring hämdens ljungeldstron i marter krälande!

En plågoande främst med hoppets fackla sväfvar,

Då lömsk i deras spår förtviflan osedd bäfvar.

*) Här later skalden åtskilliga verkliga och diktade personer
uppträda inför Domaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/4/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free