Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Älskare! ditt ömma hjerta
Utaf vishet styras bör.
Ofta den, din vällust gör,
Du af kärlek med dig för
I ett haf af smärta.
Selami och Melicerta.
Selami och Melicerta
Bodde i en enslig dal:
Dessa trogna systrars hjerta
Kände inga kärleksqval.
Aldrig Vestas pulsar slagit
Mera stilla, mindre stördt;
Till prestinnor hon dem tagit,
Om ej afund henne rört.
Knappt hann aftonrodnan kasta
Solens släp i molnens famn,
Förr’n de sågs till kojan hasta,
Den förtryckta dygdens hamn.
Porten de med bommar stängde,
Ropte: »Oskuld, var vår vän!»
Flor för alla fönster hängde,
Sydde sänggardin igen.
Selami och Melicerta!
Skaffen än en bom, en hjelm;
Vaken öfver port och hjerta;
Kärlek är en gammal skälm.
Nå, hvad sker? I ruskigt väder
Då till sängs de skulle gå,
Selami om frihet qväder;
Strax på porten börjar slå.
»Ack! låt upp och dig förbarma!»
Roptes med en ömklig gråt;
»Ack! låt upp och hjelp mig arma,
Liten, husvill, trött och våt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
