Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, jag icke öppna vågar»,
Svarade strax Selami;
»En vestalisk eld här lågar,
Och den kunde utsläckt bli.»
»Ser du ej hur åskan ljungar?
Ack! låt upp, misskunda dig!
Himlen ryter, jorden gungar,
O, I nymfer! rädden mig.»
Trots den köld, det hårda hjerta,
Som en skönhet låts ta an;
Tårar, klagan, bön och smärta
Hon dock icke motstå kan.
Porten öppnas... Ack! jag ryser;
»Hvilket barn af tio år!
Stackars liten! hur han fryser,
Utan skor och mössa går.»
Detta af en mensklig fasa
Melicerta ropa hörs;
Sedan tändes opp en brasa,
Och till elden gossen förs.
Barnet på sitt knä hon tager,
Torkar ömt dess våta kropp,
Det med linne öfverdrager,
Och med vin det friskar opp.
Gossen skälmska blickar fäller,
Ur sitt sköt en båge drar,
Sigtar åt dess bröst — det smäller,
Och han genom skorsten far.
Selami och Melicerta!
Risten på er bräckta
hjelm:
Kärlek! vi ha rönt med smärta,
Att du är en gammal skälm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
