Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var då mitt sälla tidsfördrif;
Men ödet, vandt att nöjen störa,
Lät dödens arm till intet göra
Mitt lugn och Eurydices lif.
Hvar gång sig aftonrodnan sänkte
I ett med purpur måladt haf,
Gick jag förtviflad till dess graf
Och på förflutna tider tänkte.
Du då åt mig en lyra gaf,
Med den att ta en trogen maka
Ur dödens hemska rymd tillbaka
Och all min sällhet återfå.
Strax lik en ljungeld syns jag flyga,
Dit fasans plågoandar rå.
Min lyra börjar känslor smyga
I bröst ur klyftan huggna ut.
Af lyrans ljud de rörda blifva
Att Eurydice mig återgifva;
Och mina fordna qval ta slut.
Sig ödet förolämpad t finner.
Apollo, hör, hvad hämd det tar!
Knappt med en kyss jag helsa hinner
Den skönhet, du sjelf räddat har;
Knappt vi vid dödens portar stanna,
Förrn ödet grymt på henne slår
Med tidens huggjern i dess panna
Och snöar på dess blonda hår:
Dess hakas färg med gummi höljer,
Och kring dess bröst små lökar strör,
I hennes kinder fåror plöjer
Och af dess mun en grafskrift gör.
Men än jag hunnit ej uppdaga,
Hvari jag mest olycklig är,
Hon... Ack! Apollo, mig beklaga!
Hon tvingar sig att än behaga,
Vill absolut, jag skall bli kär.
Kom ödets raseri att styra!
Apollo, gör min plåga kort,
Och skänk mig nu en annan lyra,
Hvarmed jag spelar henne bort!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
