Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allerunderdånigste memorial
att få bli spögubbe i Svenska Akademie
1791.
Monark, det du och äran var,
Som mod i krigarns hjerta väckte,
Då till sitt fosterlands försvar
Sin arm mot dödars gap han sträckte,
Att ädelt sluta sina dar,
Der segern dina spår betäckte.
Men
se’n du stormen stillat har,
Och dina kämpar seglen refva;
I hamnens lugn från åskfull sjö
Med rang och lön i smak att lefva
Långt roligare är än dö.
Och derför gråhårsmän ej vilja
Frän denna verlden snart sig skilja,
At ynglingen sitt rum att ge.
Hvad annat för oss stackare,
An nu på survivancer tänka,
Och bedja ödet, hungrige,
Alt desse hedersgubbar skänka
En evig fröjd i himlarne?
Dock utaf hjeltar hvilande
På lagrar att ett blad begära,
Ej vågar jag, som deras ära
Blott sjungit, gömd bland buskarne;
Och ledsen vid en brödlös lyra,
Af lyckan dårad, aldrig mer
Jag drömmer att bli handsekter;
Jag lärt min ärelystnad styra.
Ej högre med mitt hopp jag går,
Ej högre (hören skalders skara!)
An om jag blott kan säker vara,
Att inom några tjugo år
Jag dock en spögubbsyssla får.
Lång, med min staf jag
laket räcker,
Och när med lagens tordönsknall
Min pastor bönderne förskräcker,
Jag dem med stöten tukta skall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
