- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 4. Gustavianska tiden. 2 /
230

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sågs en sådan föresats som ett partie de débauche, som en
lust att se främmande djur eller, då man är på landet,
att dansa på bondbröllopp. Man besökte svenska teatern
för att skratta åt det aldra sämsta man sig kunde inbilla.
Man lät efter behag börja med den sista akten af en
tra-gedie och sluta med den första; man hängde den
olycklige naken i en vippgalge; Jeppe på Berget låg på en
dyng-hög på teatern; man utviste den aktör man icke tyckte
spela roligt nog; då de skulle gråta i tragedien, tvang man
dem att skratta och vid det löjligaste i komedien betalte
man dem för att gråta. Spektatöreme deltogo lika så mycket

i pjeserna som sjelfva aktörerne.»

Ledaren af denna usla teater, Petter Stenborg, hade
nog öppet öga för sin teaters brister, men han insåg ock
det omöjliga i att med hopp om framgång upptaga den
ojemna striden med den franska truppen. Först när denna
17 71 på allvar lemnade Sverige, ansåg Stenborg tidpunkten
lämplig att söka erhålla det kungliga beskydd, som ensamt
vore i stånd att höja hans teaters sjunkna anseende. I en
böneskrift anhöll han i Mars 1772 om konungens tillstånd
att få begagna det nu lediga Bollhuset samt att hugnas
med något understöd. I sådant fall hoppades han kunna
skapa »en nationel teater som på landets eget språk visar
landets innevånare föreställningar af dygder, dem de böra
följa och fel, dem de böra undfly, som sjelf kan i landets
äldre och nyare historia uppsöka sina originaler och
uppodla dess språk med detsamma hon hyfsar dess seder».

»Mera af lust att roa sig åt ett så oformligt spektakel
än i tanke att detta skulle gifva orsak till en ny
inrättning» gaf Gustaf III Stenborg tillåtelse att å Bollhuset gifva
en enda föreställning, hvilken, huru underhaltig den än var,
dock blef epokgörande i vår teaters historia.

Ehuru »aktörernes spel var så osmakligt att man icke
utan en bedröflig häpenhet kunde se detsamma» och
»pje-ser, ord, uttal, spel, kläder, gång, gråt, skratt, var allt lika
osmakligt», väckte likväl föreställningen ett stormande
bifall hos den talrika publiken, som »applauderade vid hvarje
ord» och »tycktes hafva en innerlig glädje att se ett svenskt
spektakel». Allmänhetens otvetydiga förtjusning väckte hos
konungen tanken att skapa en svensk teater.

Den dramatiska repertoirens fattigdom, tråkighet och
plumphet, den enda tillgängliga truppens dåliga beskaffenhet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/4/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free