Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-C. I. HAJ.T.MAX.
253
han-]{+han+} 1752 som auskultant i Bergskollegiet, der han dock ej
hann längre än till en kanslists anspråkslösa befattning,
innan han, okändt när, för alltid lemnade embetsmannabanan.
Hans fäderneärfda skaldeförmåga hade redan under
studenttiden tagits i anspråk, då han knappast mer än aderton år
gammal 1751 inför Stockholms nation i ett tal på vers
firade konungaparets kröning. Äfven sedan under sin
vistelse i Stockholm uppträdde han en gång som officiel
festtalare. 1769 talade han nemligen på riddarhuset öfver
»deras kungliga högheters återvunna helsa efter skedd
koppympning». Det var dock hvarken som högtidstalare eller
som tillfällighetsskald, huru använd han än synes hafva
varit i denna senare egenskap, som han skulle göra sitt
namn kändt och förvärfva sig sin stora popularitet. Redan
1767 utgaf Hallman en »Elegi eller sorgeqväde öfver den
afdankade plymen», hvari han för första gången lägger i
dagen just de egenskaper, som skulle blifva de mest
betecknande för hans diktning, förmågan att parodiera qvickt och
träffande och samtidigt lemna en mängd intressanta drag
ur lefnadssättet och sederna för dagen. Stycket var
nemligen en parodi på Creutä 1762 tryckta Elegi på samma
gång som en satir öfver 1766 års öfverflödsförordning, som
bland annat förbjöd plymers begagnande. Det stegrade
intresset för teatern, en följd af föredömet från hofvet och
af de nyskapade kungliga skådebanorna, lockade äfven
Hallman som så många andra att försöka sig på
dramatiskt författarskap. Mångsidigheten af hans begåfning för
detta slags författarskap bevisas deraf att han nedskref
tvenne operor, Hero och Leatider samt Echo och Narcissus,
af hvilka den förras bevarade fragment »visa hans poetiska
diktion och förmåga af musikaliskt smältande språk i sin
fördelaktigaste dager», den andra är alldeles förlorad, nästan
samtidigt som han (1776) med Finkel eller det
underjordiska brännvinsbränneriet > gaf ett uppslag till burlesk komedi,
hvilken kunnat blifva af betydelse för den svenska
dramatikens vidare utveckling, om ej hans egen alstring stannat
och hela genren med denna», och med Casper och
Doro-thea (1775), parodi på Acis och Galatea, beträdde det fält,
den dramatiska parodiens, der han hos oss blef
banbrytande. Denna liksom hans öfriga parodier Skeppar Rolf
(1778 par. på Birger
fcirl), Re/is och Telée (1779 par. på
Thetis och Pelée) och Donnerpamp (1782 par. på Ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
