Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bryngel. Lovisa.
Ali min fina mamsell, Herre! jag säger nej;
Hon så artig och snäll, Ni behagar mig ej,
Bör ej en friare så Endast den jag tillhör,
Med förakt försmå. Som mitt hjerta rör.
Att mig svara så ohemult En lika själ och tänkesätt
Är ju obeskedligt och fult? Gör hjertats drift så ljuf och lätt.
Nej min
fma mamsell, Herre! jag säger nej,
Ingen korg i q väll. Ni behagar ej.
Bryngel.
Besinna hvad jag är för man:
Hvad ära ni kan få.
(Vilhelm inkommer, utan att vara sedd af Bryngel.)
Tredje scenen.
Lovisa. Bryngel. Vilhelm, bakom fogden.
Bryngel, fortfar.
Ni får bli fru, ni får bli grann,
Och uti siden gå.
Ni får båd’ bo och lefva godt,
Lakejer till på stat. —
Och mister ni så herrlig lott,
Ges intet surrogat.
På fulla skäl och naborätt
Jag yrkar än en gång,
Att längre ej på sådant sätt
Ni er må göra vrång.
Gif handen hit och svara: »ja
Se här min fästeman!»
(Lovisa räcker fram sin hand och Vilhelm tar densamma i fogdens [-stiille;-]
{+ställe;+} hvilken deremot kysser Vilhelms venstra hand, i tanke att den
iir Lovisas.)
Lovisa. Vilhelm.
Se här! den skall min hand Se här! den skall dess hand
ju ha, ju ha,
Som mig behaga kan? Som ömmast älska kan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
