Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bryngel.
Utaf vrede må jag spricka och af raseri!
Skall en man som jag så skymfad och missfirmad bli?
Hör du, öfvermage! fruktar intet du min harm,
Min käpp och min seniga arm?
(Han vill höta Vilhelm, men Vilhelm visar honom en så modig
uppsyn, att han sjelf blir rädd.)
Men, trå den som tror,
Att en sådan bror
Kan ej krossa på mig både axlar och ror!
Och mitt frieri
Kan olyckligt bli
I en annans fögderi.
(Till Lovisa.)
Som jag sagt, så skall jag taga
full rekonvention
Båd’ i rättegångskostnad och satisfaktion; —
(Till Vilhelm.)
Och du junker! Du, som flickan tubbar och förför
Skall umgälla mig
livad du gör.
Ja, jag heligt svär,
Att jag snart er lär,
Huru Bryngel båd’ mäktig och gällande är.
Innan solen gått ner,
Alan mig återser,
Och ingen nåd jag då ger.
(Han går förtörnad ut.)
Fjerde scenen.
Vilhelm. Lovisa.
(Vilhelm synes brydd af fogdens hotelser.)
[-Locisa.-]
{+Lovisa.+}
Ej
lians hot skall oss förskräcka, [-Du,-]
{+Da,+} min vän, dig trösta bör;
När jag evigt dig tillhör,
Hvad kan då din ängslan väcka?
Säg mig väl, hvem skilja kan
Två som älska ömt hvarann?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
