Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyromantiska skolan och dess främsta författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fostringen», Valerii »Tålamodet», Wallmarks »Handen»,
voro de produkter, som i främsta rummet fylde den
läsande allmänhetens vittra behof. Det värdefullaste af
tidens diktning voro Valerii sällskapsvisor, hvilka dock till
stor del endast voro öfversättningar och bearbetningar,
samt Adlerbeths öfversättningar från den latinska poesien.
Literaturen var, såsom vanligen under tider af förfall, en
literatur af öfversättningar och bearbetningar.
Svenska akademien, åt hvilken Gustaf III anförtrott
vården om vårt lands språk och literatur, förmådde heller
ej inblåsa någon lefvande ande i tidens kraftlösa
vitterhet; snarare fann den, med akademiers vanliga förnäma
konservatism, »onödiga nyheter» hos hvar och en, som i
någon mon afvek från den en gång utstakade banan.
Franzéns äreminne öfver Creutz, måhända det vackraste skalden
skrifvit, hade i formelt afseende befunnits vara alltför fritt,
likasom man fordom i Thorilds hexametrar funnit en
obe-höflig förändring af den häfdvunna formen. Men ej blott
genom hat mot nya sträfvanden utan ock genom
belöningar åt medelmåttiga författare gjorde akademien sitt till att
hålla vitterheten nere på en låg nivå. Kring densamma
uppblomstrade en rad af prisvinnare, som genom sina
dikter, i ännu högre grad än bristen på verklig poesi,
framkallade den literära opposition, som fick sitt uttryck i den
svenska nyromantiken.
Aret 1809 afslutade en af vårt lands sorgligaste
epoker, en tid af förödmjukelser, nederlag och förtryck, af
po-liskt ofrihet och literärt armod. Genom freden i
Fredriks-hamn återgafs åt landet ett dyrköpt lugn, genom
konstitutionen en efterlängtad frihet och genom det följande årets
tronföljare val en betryggad dynasti. Genom
tryckfrihetsförordningen, huru bristfällig den än var, sattes vapen
i händerna på dem, som hade något att säga mot de
herrskande åsigterna, och hvilka under den förflutna tiden
med lätthet hade kunnat kufvas med ett förbud att utgifva
en misshaglig eller oppositionel skrift. Det ligger i öppen
dag i huru hög grad denna grundlag skulle verka
befruktande på literaturen, på samma gång det väcker intresse
att se huru stor fruktan man på vissa håll hyste för den
nya friheten, och med hvilken försigtighet den i början
begagnades.
Likasom med det begynnande decenniet en ny aera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
