Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyromantiska skolan och dess främsta författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»på den tid då», såsom Elgström längre fram uttryckte sig, »man
skulle få tygla det fördömda gallomaniska slägtet». Vidare
finner man här den egenskap, som sedan i så hög grad
utmärkte den nya skolan, nemligen en orubblig
sjelfför-tröstan; redan från början stod de unge männens kallelse
fullt klar för dem, och de tvekade intet ögonblick, att det
var åt dem, som den literära reformationen var anförtrodd.
Till dessa drag kan läggas förbundets höga tanke om
poesien, i hvilken de sågo något alltför sublimt för att, såsom
den gamla skolan gjort, brukas företrädesvis i didaktiskt
syfte, samt dess intresse för den äldre svenska literaturen,
hvilken under Gustaf
III:s tid och fotfarande af
akademi-sterna, med undantag af Adlerbeth, försummades eller rent
af föraktades. Äfven häri förebådades den nya skolans
åsikter och verksamhet.
De ynglingar, som med lågande entusiasm företogo
sig detta reformatoriska värf, gingo väl rustade till striden.
Att erbom var en i hög grad poetiskt anlagd natur; han
ägde en stor beläsenhet och vidsträckta kunskaper, också
erkändes han enhälligt af förbundsvännerna som den största
förmågan. Deremot var han alltför vek och svärmisk,
hade något för höga tankar om sin egen storhet och
saknade den skarpa dialektiska förmåga, som erfordrades för
att på det filosofiska gebitet med framgång kämpa för sina
åsigters seger. Hos honom öfvervägde känslan och
fantasien det abstrakta förståndet; hans uppsatser sakna derför
ofta den nödiga klarheten, och hans dikter ersätta
understundom med välljudande, melodiskt smältande verser
ämnets klarhet och genomskinlighet. En viss sjuklig retlighet
utmärkte honom under hela hans lefnad; han hade derför
svårt att uthärda de skarpa kritiker, för hvilka han ofta från
motståndarnes sida blef föremål, och såg i de anfall, för
hvilka han utsattes, och dem han sjelf genom sin
stridslystnad frambesvurit, endast personlig förföljelse. —
Lyckligtvis stod vid hans sida en person, visserligen af vida
mindre poetisk begåfning, men med så mycket större
handlingskraft, företagsamhet, qvickhet och kritisk skärpa.
Vilhelm Fredrik Pahnblad var en man, som sett sig om på
literaturens olika områden, och som med lärdom förenade
en stor förmåga att gifva uttryck åt sina tankar. Lycklig
polemiker och alltid slagfärdig, öfverilade han sig sällan, en
sak, som ej kan sägas om Atterbom; han blef derför ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
