Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyromantiska skolan och dess främsta författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vitterheten på många håll var och hvad man företrädesvis
lade den till last. Studiet af tyslcarnes, söderns, Englands
och vår egen äldre literatur hade öppnat blicken för
ensidigheten af den franska smaken, och ganska dryga slängar
utdelas tidt och ofta i vännernas bref åt de skalder, som
man förut varit van att se upp till såsom obestridda
storheter, under det man visade stor förkärlek för den
föregående periodens icke-akademiska skalder: Thorild,
Bell-man och Lidner. Det didaktiska elementets förherrskande,
det kalla retoriska ordprålet och den stela jambiska
versi-fikationen var hufvudsakligen föremål för klander. Bland
annat var det en poetisk form, som man genom studiet af
antikens skalder med misshag hade kommit att fästa sig
vid, nemligen de den tiden så vanliga parafraserande
rimmade öfversättningarna från latinet, särskildt sådana de
före-kommo hos Wallin. I sjelfva verket är det en smaksak,
om man lemnar företrädet åt den rimmade eller den
metriska öfversättningen af dessa dikter och de prof, Wallin
ger, äro i alla fall ganska anslående; men de unga
reformatorerna sågo i dessa parafraser höjden af onatur. Af förakt
för denna art och tillika såsom ett hån mot akademien
insände Livijn såsom täflingsskrift några parodiskt
parafraserande Horatius-öfversättningar, som tillika på ett löjligt sätt
påminna om Leopolds erotiska oden. De äro i sitt slag
förträffliga, om ock något vågade; endast en af dem, den
oskyldigaste, må här anföras:
Horatii i3:de Ode af 4:de Boken.
Tack, gudar! tack, I hört min bön.
Du re’n, min gamla Karin, grånar.
Och likväl vill du synas skön,
Och likväl du som fordom trånar.
Kors! se hur hennes matta blick
Vill locka Cypripor tillbaka.
Ja, sucka djupt. Jo visst! Ilan gick
Att Minnas friska kyssar smaka.
Nej Cythereas raske son
Försmår den torra ekens grenar
Och flyr för tusan långt ifrån,
Der sina
väggar han hvitmenar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
